Rensat skrivbord
Nu skiner solen. För sju minuter sedan var himlen svart. Vindarna vänder...
Mitt skrivbord är rensat och jag har bara två uppgifter som väntar. En kreditering av en leverans och ett par justeringar i systemet. Ingen felleverans, inga väntandes ordrar, inga samtal att ringa. På något sätt känns det overkligt. Magiskt.
Jag har jobbat här i tre och en halv månad nu. Och jag trivs. På jobbet trivs jag. Hemma är det värre.
Jag har blivit mörkrädd, och ännu värre, rädd för tystnaden. Eller rädd för vad som kan bryta den.
Det knackar på dörren och mitt hjärta slår volter. Nej, inte av lycka eller nyfikenhet. Rädsla.
Tänk att någonting så enkelt kan förstöra så mycket. Jag kan inte sluta förvånas över det.
Jag var rädd för döden. Nu är jag rädd för ögonblicken som kommer innan.