Vackra ord & kärlek
Jag skrev så fint. Orden jag använde var vackra och mina meningar målade upp fantastiska bilder av de allra gråaste sakerna. Jag skrev så fint.
Nu är det så svårt. Jag vet aldrig vart jag ska börja och har ingen aning om vart det ska sluta. Kanske är det där felet ligger. Jag har aldrig vetat vart mina ord leder, men jag har aldrig sett det som ett problem. Nu skrämmer det mig. Slutet som jag inte vet någonting om.
Jag undrar om det är så, som konstnärer så ofta hävdar, att det är den olyckliga kärleken som är den bästa inspirationskällan. I sånt fall får jag nog ge upp hoppet om att någonsin hitta tillbaka till mitt kreativa jag, för jag tänkte nog ha det så här. Bra.
Sommaren närmar sig slutet och det ligger något melankoliskt i luften. Jag vet inte vad det är som framkallar den känslan, men jag känner den varje sensommar. Höst. Löven har inte gulnat än, men den är inte långt härifrån, hösten.
Jag tror inte att det gör mig något.
Nu är det så svårt. Jag vet aldrig vart jag ska börja och har ingen aning om vart det ska sluta. Kanske är det där felet ligger. Jag har aldrig vetat vart mina ord leder, men jag har aldrig sett det som ett problem. Nu skrämmer det mig. Slutet som jag inte vet någonting om.
Jag undrar om det är så, som konstnärer så ofta hävdar, att det är den olyckliga kärleken som är den bästa inspirationskällan. I sånt fall får jag nog ge upp hoppet om att någonsin hitta tillbaka till mitt kreativa jag, för jag tänkte nog ha det så här. Bra.
Sommaren närmar sig slutet och det ligger något melankoliskt i luften. Jag vet inte vad det är som framkallar den känslan, men jag känner den varje sensommar. Höst. Löven har inte gulnat än, men den är inte långt härifrån, hösten.
Jag tror inte att det gör mig något.
Kommentarer
Trackback