Testa gränser
När jag var och handlade idag var det en 5-årig tjej äsom hade bestämt sig för att hon skulle få en glass. Hennes mamma höll inte med henne om det. Dottern gjorde som de flesta barn gör någon gång och testade sin mamma.
- Du är dum! JAG VILL HA GLASS!
Mamman stod fast vid sitt beslut och gjorde vad hon kunde för att få med sig dottern till kassorna. Det gick inte så bra... Jag gick längre in i butiken och hörde inte riktigt vad som sas, men att dottern skrek och fortfarande villa ha sin glass förstod jag.
När jag plockat ihop mina varor och gick tillbaka mot kassorna mötte jag dem där. Dottern var söndergråten.
- Nu kommer du hit, säger mamman.
- Nej! Jag tänker inte prata med dig nå mer!
- Du kommer hit och ställer dig nu. Det är folk som vill ställa sig i kön och betala och du står ivägen för dem.
- Nej, jag tänker inte! Du är dum! Jag ska aldrig mer prata med dig!
Det kommer kunder och tränger sig förbi dottern. Nu är det mammans tur att betala.
- Vi vill inte ha med oss glassen, men jag ska självklart betala för den, säger mamman till kassörskan.
När hon har betalat kommer dottern med ut, men hon vill inte följa med till bilen.
Jag kan inte låta bli att höra hur mamman berättar för dottern att det inte är okej att ha sönder saker i affärer eller någon annanstans. Hon hade öppnat glassen i affären. Hon berättade också om hur alla andra kunder vill gå i lugn och ro och handla sin mat och inte tyckte att det var roligt att lyssna på någon som skriker om en glass.
Jag blev så imponerad av mamman som hela tiden talade med bestämd röst och inte gav med sig för den här lilla tjejen som verlkigen gjorde väsen av sig. Så när jag skulle ge mig av så gick jag förbi mamman och sa till henne, utan att dottern hörde, att jag tyckte att hon var bra och att hon gjorde helt rätt. Hon såg lite förvånad ut men log sedan och tackade innan hon återgick till att prata med sin dotter som sen snällt och lydigt gick med henne ut till bilen.
Jag blev så engagerad i hela scenen och blev verkligen imponerad av mamman. Sen tänkte jag mig in i situationen och insåg att hon kunde behöva lite pepp. Den gången jag själv står med min dotter hoppas jag att jag får det stödet från någon, bara för att orka med.
- Du är dum! JAG VILL HA GLASS!
Mamman stod fast vid sitt beslut och gjorde vad hon kunde för att få med sig dottern till kassorna. Det gick inte så bra... Jag gick längre in i butiken och hörde inte riktigt vad som sas, men att dottern skrek och fortfarande villa ha sin glass förstod jag.
När jag plockat ihop mina varor och gick tillbaka mot kassorna mötte jag dem där. Dottern var söndergråten.
- Nu kommer du hit, säger mamman.
- Nej! Jag tänker inte prata med dig nå mer!
- Du kommer hit och ställer dig nu. Det är folk som vill ställa sig i kön och betala och du står ivägen för dem.
- Nej, jag tänker inte! Du är dum! Jag ska aldrig mer prata med dig!
Det kommer kunder och tränger sig förbi dottern. Nu är det mammans tur att betala.
- Vi vill inte ha med oss glassen, men jag ska självklart betala för den, säger mamman till kassörskan.
När hon har betalat kommer dottern med ut, men hon vill inte följa med till bilen.
Jag kan inte låta bli att höra hur mamman berättar för dottern att det inte är okej att ha sönder saker i affärer eller någon annanstans. Hon hade öppnat glassen i affären. Hon berättade också om hur alla andra kunder vill gå i lugn och ro och handla sin mat och inte tyckte att det var roligt att lyssna på någon som skriker om en glass.
Jag blev så imponerad av mamman som hela tiden talade med bestämd röst och inte gav med sig för den här lilla tjejen som verlkigen gjorde väsen av sig. Så när jag skulle ge mig av så gick jag förbi mamman och sa till henne, utan att dottern hörde, att jag tyckte att hon var bra och att hon gjorde helt rätt. Hon såg lite förvånad ut men log sedan och tackade innan hon återgick till att prata med sin dotter som sen snällt och lydigt gick med henne ut till bilen.
Jag blev så engagerad i hela scenen och blev verkligen imponerad av mamman. Sen tänkte jag mig in i situationen och insåg att hon kunde behöva lite pepp. Den gången jag själv står med min dotter hoppas jag att jag får det stödet från någon, bara för att orka med.
Kommentarer
Trackback