Konserverat

Nu har det varit dött i den här bloggen ett tag. Det handlar inte om ovilja utan om tidsbrist.

Från och med i morgon bitti är jag fullbokad från tidig morgon till sen kväll ända fram tills nästa söndag då jag enligt planerna har sovmorgon och ledigt. Det är i princip bara roliga saker på schemat, men jag kommer att vara helt slut den 22 november och förmodligen inte vara vaken många timmar den dagen...

Tänk om psykologen jag gick hos förra året hittade hit. Eller någon kurator jag träffat tidigare i livet. Eller specialisten på stresshantering... Jag hade fått ett stort underkänt i betyg av alla som någon gång har försökt att få mig att inse mina begränsningar, för jag är tydligen långt där ifrån.

Den senaste tidens fulla schema sliter på hälsan och jag känner mig aldrig riktigt frisk.
I två dagar har jag legat däckad i soffan och knappt orka resa mig upp. Jag har ritat "små brokiga" figurer, läst bloggar och tittat på dålig tv.
-Det låter väl bra, tycker ni.
-Nyttigt för dig att inte göra någonting vettigt för en gångs skull.
Ja, kanske det. Men det ser ut som skit här hemma och att sitta i en stökig lägenhet och titta ut på en grå, eller större delen av dygnet en svart, himmel  gör mig inte lugn.

Jag har sovit mycket, men drömt desto mer. Jag har gått vilse i kommunhuset och träffat mamma som tappade sitt körkort som jag hittade. Jag ville ge henne det tillbaka men vissta inte vart hon vart hon tog vägen. Jag har sorterat papper som bara blåste omkring i ett ända virrvarr, letat efter föräldrar som tappat bort sina barn, gjort storkok, tappat bort kalendern, blivit blöt om fötterna, varit otrogen trots att jag egentligen inte hade någon lust att vara det, blivit utskälld av "den andre"... Det spelar ingen roll hur mycket man sover när man måste reda ut alla de här problemen innan man vaknar.


Jag har inte grattat min pappa på fars dag trots att det är en vecka sedan nu. Och varken han eller min brorsa har fått någon födelsedagspresent i år. Det är förmodligen fler som har presenter innestående hos mig så det blir att lägga mycket tankekraft på årets julklappar. Och mycket tid på att gengälda alla "Nej, tyvärr men jag kan inte ses nu heller. Vi får ta det snart!".

Det är mycket nu, men det blir lugnare snart. Det blir bättre.

Vill tillbaka in i bloggens värld. Men för att hinna med det måste jag bocka av en he del på att göra listan först. Hoppas på att kunna bocka av någon tredjedel i morgon, det skulle jag behöva för det här håller inte hur länge som helst.
På söndag startar min mördarvecka som kommer att vara rolig på många sätt, men det gäller att jag hunnit med en del innan dess om jag ska kunna njuta av det roliga!

I morse innan jag åkte in till jobbet färgade jag håret. Det är något jag försökt hinna med hur länge som helst, och i morse liksom gick det liksom inte att inte hinna med det mer. Så nu är håret som det ska vilket inte känns tilllräckligt med tanke på att min hy har börjat strejka. Det är inte bra att leva utan vettiga rutiner, med kass dygnsrytm, för lite dagsrytm, för mycket socker, och för långa att göra listor. Så ligger det till.

Jag ser fram emot att skriva inlägg utan att beklaga mig för något lika mycket som jag kan tänka mig att ni ser fram emot att läsa dem. Jag ska se till att lyckas med det inom kort!

Nu kryper jag ner under täcket med min underbara älskade som håller mig över ytan.

Jag älskar honom.

Nu har jag velat blogga i flera dagar men inte hunnit med! Det konstiga är att om någon skulle fråga vad jag haft för mig hade jag nog inte kunnat komma på det.

Jag har ont i halsen och hostar lite. Jobbig förkylning på g. Det ska bli spännande att se hur jag mår när jag vaknar i morgon bitti... Som det har varit de senaste gångerna jag varit sjuk har det börjat med halsont en kväll och morgonen efter har det varit kört.

Jag åt middag hos mamma ikväll. Det var så länge sen jag var där så även om det blev en kort visit ikväll känns det värdefullt. Jag önskar att jag hann med lite mer sånt...

Klockan halv sex i morgon bitti går bussen till tåget som går till Söderhamn. Jag ska dit med DemokratiAkademin och hålla en heldag med en massa chefer som ska få jobba fram en strategisk plan för det ungdomspolitiska arbetet i kommunen. Det ska bli väldigt roligt, men jag ska nog packa ner ett paket alvedon ifall förkylningen slår till. Skönt är i allafall att jag kommer hem igen i morgon kväll. Önska mig lycka till!

Jag har ont i ryggen. Det känns som att någon har slagit mig över nacken och axlarna. Min naprapat blev gravid och sjukskriven och jag inser att jag måste hitta någon annan om jag ska överleva tills hon är tillbaka.


Vilken dag det har varit... Jag började hemma med att producera tre affischer som jag ska visa upp på konferensen med jobbet på lördag och trycka upp och skicka ut på måndag. Innan jag åkta iväg hann jag också att styra upp lite schemamissar och dubbelnbokningar och svara på ett par mail.
När jag kom in till skanstull gick jag och handlade godis, läsk, te och lite annat som behövts till cafét i Ungdomvåningen. Dels för att förrådet börjat sina, dels för att vi hade en särskoleträff inbokad klockan 15 och de brukar vilja handla lite godis och jag brukar vilja bjuda föräldrarna på lite kaffe. Jag släpade den tunga kassen till Ungdomsvåningen, laddade kaffebryggaren, röjde lite och skrev instruktioner till ledaren som skulle hoppa in för mig innan jag sprang iväg till tåget. I språnget ringer telefonen och jag får veta av en av de andra ansvariga fäör särskoleträffen att den är inställd då de inte fått in några anmälningar. Det var bara att ringa upp ledaren och avboka och försöka inbilla sig att alla samtal och förberedelser hade behövts i vilket fall...

Sen bar det av till Handen och till kommunhuset. Styrgruppen för Ungdomens Hus hade möte. Än så länge leder inte våra möten till särskilt många beslut, men vi får information om läget och vad som väntas hända här näst.
Nästa möte den 15 december kommer vi att få se en dataljerad budget över bygget och allt runtomrking. Jag tror att det mötet kommer att bli längre än alla tidigare och jag tror att jag och min kära kollega kommer att vara lite mindre tysta under det mötet.


Jag och kollegan gick och åt någon sorts middags-lunch i centrum, satte oss på biblioteket och läste och jobbade lite. Sen var det dags för nästa möte. Haninges Unga Socaildemokrater hade sin andra kandidatutbildning och jag njuter verkligen av att lära mig om saker jag är intresserad av. Att få kunskap serverad och få möjlighet att analysera, fundera och tycka till är en skön känsla och något jag upplever lite för sällan nu för tiden. Min tid just nu ägnar jag åt att lära ut allt jag kan om demokrati och demokratiska mötesformer, skapa engagemang i en sliten organisation, peppa ungdomsråd och försöka suga åt sig så mycket som möjligt av Patriks studerande. Just nu är jag inne i en period där jag lär ut i första hand, lär mig i andra.
Självklart lär jag mig mycket av möten med nya människor och de processer jag går igenom men lärandet i min vardag är mer en bieffekt av min vilja att lära ut. För att sammanfatta så är jag helt enkelt glad över att ha ett forum som i nuläget handlar om att lära sig då jag känner att det är brist på det annars.

Idag pratade vi bland annat om Socialdemokratins grundtankar och jag blir mer och mer övertygad om att jag är på rätt ställe. Jag kommer att kunna ställa upp i ett kommunval och stå upp för den socialdemokratiska politiken utan att tveka på om jag talar sanning. Jag förstår om det låter märkligt att jag inte känner så förens nu, men det handlar mer om att jag fått det bekräftat än att jag fått någon sorts aha-upplevelse.




Nu tittar jag på reprisen av Skavlan där finansministern Andras Borg sitter och berättar att han bor i en studentlägenhet i veckorna helt utan att tänka på att det kanske inte är helt okej. Jag tror inte att det slår honom ens för en sekund och det facinerar mig. Jag undrar hur länge han kommer att bo kvar i den lägenheten...

Snö. Jag fick snöflingor i håret ikväll när vi gick och handlade mat. Det är oktober och jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det eller inte.
Vackra solnedgångar och moln som sveper förbi, regn, fåglar som flyger söder ut, gråmulet, underbara färger, kyla... Vackert eller deprimerande, gränsen är hårfin.

I natt somnade vi halv fyra, i kväll tänkte jag försöka mig på halv ett. Jag har mycket att göra i morgon och en dubbelbokning på torsdag som jag måste försöka bli av med. 

Meditation innan jobbet i morgon. Harmoni och effektivitet, jag undrar om det är något jag klarar av att kombinera. Jag skulle verkligen behöva det...

Kramp och ilningar i benen. Kylan eller bristen på rörelse idag? Det märker vi i morgon.



Jag behövde den här dagen.

Jag skrev från hjärtat, jag skrev när jag var i tanken. Nu skriver jag efter att ha tänkt klart och det är därför det inte blir lika vackert längre. Man ska skriva i nuet.




"Tisdagen den 22:e mars 05- Och ditt leende... [10:51]

Och ditt leende är som fastklistrat på min näthinna, ditt skratt skär som knivar i mig. Om jag bara kunde röra vid dig..."



"Måndagen den 7:e mars 05- Men, förlåt... [16:19]

Mjuka vindar kittlar snön i den hårda kylan. Solen som filtreras i molnen bländar mig. Mina ögon. De känns inte riktigt som de borde, inte riktigt som att de...finns.

Febern flåsar mig i nacken och jag kan inte stanna en sekund, kan inte låta den hinna ikapp mig. Jag kan inte åka hem härfirån, för då kan jag inte åka dit ikväll. Inte träffa honom. Bara två veckor sen, men..
Jag har saknat honom.

Igår åkte jag in till stan. Han drack kaffe, två koppar. Jag drack chai.
Han beundrade mina fingrar som lekte med te-silen, inte kunde vara stilla.
Mjukt, nästan ljudlöst trummande på bordskanten, dansande runt koppen.
Han beundrade mina ögon, ständigt vandrande. Leende, frånvarande, sorgsna, intensiva.

Jag vet att han vill träffa mig igen, och visst kan jag träffa honom.
Jag vet att han vill komma närmre, och visst vill jag komma nära.
Men, förlåt...

Det är inte du som varndrar i mina tankar, även om jag drömde om dig inatt.
Det är inte du, som är han, som är den.
Inte du."



"Måndagen den 22:e november - Lättare än en fjäder [12:12]

Och hon är lättare än en fjäder och hennes puls säger att hon är död. Men det är hon inte. Hon sitter där i sängen och ser ut på alla vackra snöflingor som faller över stockholm...
Jag sitter där på sängkanten och pratar om vanliga saker, hon pratar om vanliga saker, men det är inte vanligt.
Allt är så ovanligt och fel, men vi pratar vanligt..."

Dagarna är korta nu men kvällarna är desto längre. Jag är så himla kär i min fina, omtänksamma, charmiga, smarta, mysiga, underbara sambo att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv.
Vi har haft en jättehärlig helg med släkten på besök, födelsedagsfest i stereotvåan och en mysig bakiskväll.

Patrik fyllde år i fredags och det ville alla fira. Han fick en massa presenter och en av den var till oss båda. En ny tvättmaskin! Patriks föräldrar hjälper oss att köra iväg den trasiga maskinen och sedan får vi följa med dem och välja ut en ny. Jag är så otroligt glad för den fantastiska presenten!

Det var väldigt mysigt igår och jag ångrar att jag inte tog några kort. Patrik famlilj och kusin, min mammafamilj och pappafamilj, mormor, farmor alla syskonen var här. Vi bor lite trångt med det fungerade trots allt bra trots allt! Jag dukade upp fika på vår fina köksbänk och hade köpt papperstallrikar och plastskedar till tårtan vilket gjorde allt väldigt mycket enklare. Jag vet, inte bra för miljön och allt sånt men jag har inte plats för så mycket porslin i våra köksskåp så tills vi bor större kommer jag förmodligen att göra om samma sak under flera kalas.

När släktkalaset var slut slängde vi i oss lite kinamat innan nästa gäng plingade på dörren. De sista gästerna gick hem 06:20 i morse så det blev en lång fest! Vi somnade en stund efter det och gick upp och beställde pizza runt halv fem. I vanliga fall skulle jag känna att dagen var bortkastad men eftersom att natten blev rolig och kvällen har varit mysig.



Jag tycker om höstkylan och de stjärnklara kvällarna trots att jag blir trött av mörkret. Löven målas i höstfärger och våra fönster blir till nya tavlor. Jag ser fram emot mer rött i bilden...

En vecka senare. En vecka som har försvunnit ur mitt minne redan innan den tagit slut. Min tidsuppfattning är vilsen och jag tror att det beror på brist på tid för reflektion.

Det händer mycket och hela tiden. Mest roliga saker, men jag tror att det börjar bli dags att planera in en semester snart.

Vi har lagat en massa god mat på sistone men jag har återigen glömt bort att baka bröd. Det är en lyx jag verkligen vill unna mig. Det och målade naglar. Men tiden lämnar inte utrymma att minnas.

På senaste tiden suckar jag ofta över hur mycket jag har att göra och det är dumt. Jag trivs med det allra mesta jag gör, det är självvalt och nu är jag inne i jättemånga roliga projekt, lär känna ännu fler inspirerande människor och får angagemangskickar flera gånger i veckan.



Later with Jools på kanal 9 är något du ska hålla utkik efter om du inte redan upptäckt det kreativa musikprogrammet. Jag hittar nya favoritartister varje gång jag lyckas se programmet!

Himlen är mörk och det är höst nu. Jag har levt söndagsliv vilket jag tror att jag behöver inför den kommande veckan. Attgöra-listan blev lång i alla kategorier och jag försöker att sluta tänka på det eftersom att jag har bestämt mig för att inte bocka av några fler punkter ikväll.

Mannen under trappan är utbytt mot Hitch ikväll. Patrik har inte sett den och Mannen under trappan kan man se på SVT Play senare.

Jordgubbskräm & leverpastejmackor till middag ikväll. Nostalgi.

Kentnostalgi och honungsrostade jordnötter. Rödvin med doft och smak av svarta vinbär. Levande ljus och en känsla av höst.

Emelie kom hit och jag och finast lagade fantastisk mat (som jag glömt att ställa in i kylen...). I morgon är det fest med en touch of pink och nu vill jag sova...

Idag har jag trollat bort kalk från badkaret och kaklet i badrummet. Jag skurade resten också. Sen lagade jag en två-rättersmiddag, mest för att vi inte kunde komma överens om vad vi skulle äta.

Efter vår ovanligt tidiga middag tappade jag upp ett bad till Patrik i det skinande badrummet och så ringde telefonen. Det var min chef som ville berätta för mig att min anställning idag gick över till en tillsvidare tjänst!

Det kändes som en bra nyhet en grå regnig septemberdag som ville påminna om att sommaren är slut...

Jag tycker att homosexuella ska ha samma rätt som hetrosexuella att ingå äktenskap. Jag tycker att man ska ta hand om kyrkorna. Jag tycker inte att kärnfamiljen är det enda rätta och jag tycker att alla människor ska känna sig välkomna i kyrkan.

Det finns de som inte tycker det och jag vill göra vad jag kan för att inte låta dem bestämma. Därför går jag och röstar idag. Gör det du med!

Är lite avundsjuk. Jag vet att min inte ska, men ibland sticker det till...



Men nu ska jag krypa ner i sängen med bredvid han den där fina som jag älskar.

Undrar om man inte borde bli frisk av att äta medicin. Det har inte jag blivit. Jag kanske är överkänslig mot något i medicinen, för jag har verkligen inte mtt bra under de här dagarna.

Jag har ont i bröstkorgen och har haft hjärtklappning idag. Dumma jag borde kanske ringa vårdguiden lite oftare? Ringer i morgon om det inte är bättre då.

Nu ska jag duscha av mig kallsvetten och gå och lägga mig igen...

Man skulle kunna tro att min kropp har vant sig vid morfin efter fyra år med en stelopererad rygg som säger ifrån med jämna mellanrum. Så är tydligen inte fallet. Jag äter en morfinbaserad medicin sen igår eftermiddag och jag börjar tveka på om den verkligen gör mer gott än ont...
Jag går omkring i ett vakum. Jag blir yr och illamående, matt, får hjärtklppaning lite då och då och ikväll insåg jag att jag även fått en av de "mindre vanliga" biverkningarna - humörsvängningar.
Det här är inget jag fått för mig, biverkningarna läste jag först på bussen hem från jobbet idag. På bussen dit blev jag åksjuk vilket aldrig händer mig i vanliga fall.

Golven är klara i Ungdomsvåningen och på kansliet. Det blev så bra som det kunde bli och jag tycker att det redan känns mycket trevligare att vara där. Jag blir jätteinspirerad och ser verkligen fram emot att få göra i ordning lokalerna. Jag önskar bara att jag kan få bli frisk nu. 3 veckor är lång tid att gå runt och vara sjuk. Svininfluensan tog hårt på mig, efter att ha träffat min läkare är jag nu ganska säker på att det var den jag hade.

Jag vill sy gardiner till vardagsrummet. Och göra en lampa. Och slänga tvättmaskinen. Och göra mig av med nattduksbordet och ordna nya lösningar att ersätta det med.



Men först måste jag sova.

Jag lyssnar på vacker musik och försöker hitta ett lugn, försöker slippa de röriga drömmar som följt mig de senaste nätterna. Jag har alldeles för många trådar utkastade just nu. Det är hållbart så länge jag mår bra, håller mig frisk och allt runt omkring mig går enligt planerna. Men jag saknar marginaler. När en pusselbit inte passar in är risken stor att hela pusslet faller.

Dags att krypa ner under täcket, lyssna till trygga andetag och sova ett par timmar.

I morgon ska jag ringa till vårdcentralen och se om de kan hjälpa mig att lugna ner den här läskiga hostan...