Konserverat

I söndags orkade jag inte ta mig för någonting. Jag var ledsen och hade ont i ryggen så Patrik förslog att jag skulle ta ett bad, så det gjorde jag. Jag satt i badkaret i en timme. Jag tyckte nog att det var ganska skönt att sitta där för mig själv, jag behövde värmen och när man gråter i badet blir tårarna inte lika tydliga.

Noel tycker om att åka buss så i lördags när vi skulle vara barnvakt åkte jag och hämtade honom. När vi väntade på bussen stod vi och tittade på alla bilar som åkte förbi. Noel berättade vilka färger de hade och om det var en skåpbil som åkte förbi sa han att det var en jobbarbil. Han berättade också att pappa har en Caddy Life. Tokungen.

Noel har inget badkar hemma så han hade tagit med sig sina badleksaker. Vi hade rätt roligt tycker jag!

Idag skulle jag skriva om hur det är att vara barnvakt åt världens sötaste 2,5-åring. Sedan skulle jag skriva ett inlägg om en sjuktbra releasefest och till båda inläggen fanns bilder redo.

Men sedan hände det som inte får hända.



Pappa ringde mig och jag förstod att något inte stod rätt till redan när jag såg namnet i displayen på mobilen. Han frågade vad jag gjorde, hur jag hade haft det igår och plötsligt säger han
- Bille är död.
Och jag hör att han gråter. Jag hör vad han säger, men förstår inte riktigt. Pappa försöker sansa sig och berättar att han tänkte ringa tidigare, men...

Bille är pappas morbror. Han är min farmors bror, Göstas son. Han är pappa, morfar och alldeles för ung för att dö.

Farmor ringde pappa klockan 5 i morse förstod jag. Sedan pratade pappa om Simon, att han trodde att det var något som hade hänt med Simon, men jag förstod aldrig varför han trott det.
- Han blev påkörd av en bil och den bara stack. Han fick 50 liter blod... Hur kan man sticka?
Pappa pratar osammanhängande. Han hade gått igenom samtalet i huvudet flera gånger innan han ringde mig, det förstod jag. Så mycket att säga, men hur berättar man något sånt här..?
Bille blev påkörd av en bil och han är död.
- När då?
- Igår kväll. Han hade varit hos Gösta och skulle till Malin. Hon väntade på honom men så kom han aldrig. Någon hade hittat honom en bit ifrån Gösta, hans ben var krossade. De körde honom med helikopter till Karolinska. De jobbade med honom i flera timmar men...
Sedan hör jag Noel komma in i rummet. Han undrar varför pappa ligger i Sannas säng och pratar glatt om hur de målat väggarna där inne. En lite solstråle på 2,5 år. Då kom tårarna. Då förstod jag.
Pappa och jag gråter om varanadra. Vi pratar om Bille, om hans barn, om hans pappa, om hans syskon. Om hur det blir nu. Vi gråter och pratar om hur vi går och klagar över kylan och mörkret, över ont i ryggen eller för mycket att göra. Men vi lever. Vi pratar om hur snabbt det kan ta slut.

Jag gråter. Hela dagen har jag gråtit och det är så konstigt. Bille var min pappas morbror. Vi sågs inte ofta. Men jag är så otroligt ledsen. Jag tänker mycket på pappa. Jag är så ledsen för farmors skull och jag är orolig för Gösta.

En levnadsglad, stor, fräknig man var han. Han spelade gitarr och sjöng högt. Cornelis. Bibbis visa. När han lånade min gitarr på en släktträff repade han sönder den med ett alldeles för hårt plektrum. Personliga Person. Reporna såg jag efteråt och jag blev så arg. Nu gör de mig ingenting.

Farmor ska åka hem till Gösta i morgon om hon orkar, se till att han äter något. Jag måste hälsa på henne.
- Jag vill dö innan mina barn, har Gösta sagt.

Hur kan man köra över en människa och bara åka? Efter middagstid en lördagkväll. I snön.



Vi pratar alldeles för sällan om döden. Men döden är en del av livet och vi borde prata mer om det. Kanske hade det varit lättare då...

Igår kväll fick jag för mig att jag kanske skulle åka in till Strand ikväll. Nina Ramsby som jag hade turen att lära känna för ett par år sedan spelar där ikväll och någon frågade mig om jag ville hänga med dit.

När jag bestämt mig för att åka dit blev jag alldeles nervös. Plötsligt kände jag mig som en 35-åring som varit mammaledig i hundra år och inte varit "ute i svängen" på lika länge.
Vad har man på sig nu för tiden? Jag kommer ju frysa jättemycket, kan man ha stickat när man "går ut och dansar"?

Sedan började jag fundera på vad som har hänt med mig. Varför kände jag så? Det är väl inte som att jag aldrig går ut längre, det gör jag ju. Eller?

Sanningen är den att visst går jag ut och dricker vin med jämna mellanrum, på ställen med inte för hög musik där man kan prata och får vinet serverat i fina glas. Men när var jag senast ute och festade utan Patrik? För någonstans var det ju det som kändes mest läskigt. Att åka dit och därifrån ensam.
Det är konstigt för dansar gör jag ju så fort tillfälle dyker upp, speciellt om jag druckit vin. Och innan jag blev tillsammans med Patrik behövde jag ju inte känna någon alls. Jag gick ut fler kvällar än jag var hemma och ingen behövde berätta för mig om vart man skulle vara när.
Första året tror jag inte att jag var särskilt intresserade av att gå ut och festa, för för mig var en sån stor del av hela grejen flirtandet och jag varken behövde eller kunde ragga. Men sen har jag kommit på att det handlar om så mycket mer än att ragga, och ändå...

Jag är långt ifrån impulsiv numera (om det inte handlar om att ta en fika när jag ändå är inne i stan). Förut kunde jag vara ute till stängning och hålla i möte vid åtta. Jag gick upp i hyffsad tid, satte igång med allt som skulle hinnas med, åt frukt och efter lunch var det bra. Visst var man trött, men inte alls på samma sätt som nu.

Nu blir jag bakis efter två glas vin (trots en massa vätskeersättning och mängder av vatten), sover till två, beställer pizza och gör allt jag kan för att slippa röra mig överhuvudtaget.

När blev jag tråkig?





Förresten så kom jag aldrig iväg. Efter mycket om och men blev det lättast att stanna hemma och vi ska ju ändå ut i morgon kväll, jag och Patrik. Och så ska vi vara barnvakt imorn och det blir mindre jobbigt om man är pigg... Här har ni svaret på varför jag inte skulle se det som något hinder att få barn tidigt. Jag har ju redan slutat med allt det där som man "måste sluta med" när man får barn.

 

Världens finaste, snällaste, mysigaste, roligaste, mest omtänksamma människa har valt att leva med mig trots att jag

...alltid har ont någonstans, stressar sönder mig ungefär varannan vecka, har alldeles för höga krav på städning, har haft sexförbud i totalt ett halvår av vårat förhållande (på grund av hälsoskäl), gråter till simpsons, alltid är lite sen, lägger mina hårspännen överallt, är svartsjuk, tappar bort mina nycklar stup i kvarten, är alldeles för trött på kvällarna, aldrig är tyst, är fumlig och har sönder alla fina whiskyglas, bryter ihop jag ser någon spy (även om det är tecknat på tv), skramlar på morgonen, tycker att allting luktar illa...

 

 

På lördag ska jag och Patrik vara barnvakt till min yngsta lillebror. Han ska få komma hem till oss och busa medans pappa och Heléne får lite tid för sig själva. Kan man annat än att se fram emot det?!

Sötnosen för en vecka sedan:

 

Den här kylan dödar mig. Jag fryser och spänner mig och ryggen blir arg. Nackspärren och ryggskottet har hälsat på korta stunder men hittills har jag lyckats stoppa dem från att stann, vi får se hur länge till jag lyckas med det.

Jag är kär i min nya fina kamera och går och bär på den trots att den är lite för stor för att vara lättburen. Igår gick bussen långt innan jag hann fram till hållplatsen så jag hade 20 minuter att döda...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kylan dödar mig men vintern är otroligt vacker i år!

 

Jag har gått omkring och längtat efter att få vara för mig själv en stund i flera dagar nu. Idag har jag varit ensam hela dagen och när P vid fem ringde och berättade att han skulle in till stan och ta "en" öl med pluggfolket blev jag alldeles förstörd. Jag hade verkligen sett fram emot att han skulle komma hem, tänkte baka lyxmuffins och hade klätt upp mig efter att ha jobbat hemma i myskläder hela dagen. Efter beskedet om att jag skulle bli ensam för kvällen gick jag igenom följande process:



1. Besvikelse
All lust och ork bara rann av mig. Jag försökte självklart dölja det här i telefon, men när jag lagt på luren började jag grina som en 5-åring som inte fått som hon ville.

2. Ilska
Jag torkade tårarna och svor högt. Effekten av att höra mig själv blev att jag blev ännu argare.  Martyren i mig smidde onda planer om hur jag skulle bete mig när P väl kommer hem ikväll.

3. Skuld
Ilskan rann av mig och jag insåg att jag inte hade något alls att vara arg för. Varför skulle jag vara arg?
Hade vi bestämt att vi skulle vara hemma tillsammans ikväll? Nej.
Hade jag sagt till honom vilka förväntningar jag hade? Nej.
Skulle kvällen ha blivit annorlunda än igår när vi satt i soffan hela kvällen med varsin dator och dålig tv? Antagligen inte.
Skulle jag ha åkt med mina pluggkompisar och tagit en öl om jag varit i hans sits? Ja.

4. Vett
När jag insåg att varken besvikelse, ilska eller skuld skulle göra kvällen särskilt rolig tänkte jag om. Tog fram platttången prövade en ny frisyr, tände en massa ljus, dukade upp med nybakt bröd och chai...
Sedan har jag gjort saker jag velat göra andra kvällar men inte tagit mig för. Spelat lite gitarr och fixat med lite bilder. Kvällen blev bra och ska väl förhoppningsvis fortsätta så i några timmar till!




Konstigt att man kan längta efter någon så mycket...

 

Det måste hända något snart. Min blogg måste bli lite mer min och jag måste designa om den. Vitt är vackert, men det räcker inte.

Jag kommer att börja blogga politik i en gemensam blogg med ett gäng andra och när det händer ser jag det som ett perfekt tillfälle att nischa den här bloggen. Jag måste bara bestämma mig för vad jag vill ha den till. Jag funderar igen eller fortfarande på att starta en anonym blogg där jag kan skriva allt dumt jag tänker som folk inte bör veta om, men jag är lyckas aldrig när jag försöka vara en hemlighet.

Vad som än händer med Konserverat.blogg.se så kommer jag att lägga in fler bilder, fler tankar och publicera fler inlägg. Det är i allafall planen..!

...är namnet på världens mysigaste band. I lördags hade vi bandkväll hos oss i stereotvåan, något som har blivit lite av en tradition. Den här gången bev det knytkalas som resulterade i ett fantastiskt tacobord. Johannes stod för grönsakerna och lyxade till det genom att utöver det vanliga köpa med sig champinjoner, zuccini och sockerärtor. Jag rörde ihop en fantastisk guacamole som blev lite av pricken över i.

Vi spelade fifa och jag lyckades även denna gång imponera på plan. Jag tror att mina skills gått ifrån nybörjartur till ren skicklighet!

Det går bra för oss nu. Vi hade en fantastisk spelning på Mosebacke den 2 januari och snart är det dags för Landet vid Telefonplan. Vi har innestående studiotid i Moltov Studios och inväntar en musikvideo och en fotografering inom kort!

Nu följer lite bilder tagna med min fantastiskt fina Nikon D5000...

Julen har flyttat in i stereotvåan. En tindrande kungsgran står och trängs i vardagsrummet i sällskap med hyacinter, pepparkaksgirlanger och  julgrupper. Julen är vit och silverglänsade och jag knaprar knäck när P dricker glögg.

Idag har bandet och jag varit i Moltov studios och blivit fotade och intervjuade inför spelningen på Mosebacke den 2 januari. Jag är peppad till tusen! Det känns så fantastiskt skönt att känna sig säker på alla låtar. Jag kan varenda ord i sömnen och kan äntligen fokusera mer på scennärvaron. Man skulle ju kunna tro att jag lär mig texterna i samband med att jag skriver dem, men så enkelt är det inte alltid. Texten är den sista beståndsdelen i en Eloise Kerr-låt som blir klar och för det mesta har jag sjungit helt andra ord eller inga ord alls under så pass lång tid att jag blandar ihop det gamla eller obefintliga med det nya.


När vi kom hem ifrån intervjun kom P's föräldrar hit med vår nya tvättmaskin. Vi fick den av dem som födelsedagspresent och julklapp, helt enkelt år 2009's stora present och jag är så glad!


För att lyxa till livet ännu lite mer har jag nu äntligen tagit mig råd att köpa en digital systemkamera. Den kommer med posten inom några dagar och är min julklapp till mig själv! Jag har önskat mig en varje jul sedan jag fick veta att det överhuvud taget fanns, nu tycker jag att jag väntat tillräckligt länge. Hoppas att den kommer innan julafton!

Jag sitter i soffan och gör julkort och tittar på agenda. Ämnet för kvällen är sjukreglerna och debattörerna är Mona Sahlin och Cristina Husmark Pehrsson. Jag tycker att frågan är viktig och vill gärna se fler debatter i ämnet. Men jag kan inte låtsas att jag inte blir besviken på Mona, Cristina och Agenda när debatten som så många gånger förr handlar om vad andra gjort dåligt förut och inte hur man ska lösa problemen nu.

Jag vet att Cristina anser att Mona med partikamrater skötte ALLTING dåligt när de hade makten. Jag är också medveten om att Mona tycker att Cristina med dagens regering gör ALLTING fel, de behöver verkligen inte berätta det för mig. Jag tycker att Agenda är ett fantastiskt program men ikväll låter programledaren Karin Hübinette debatten att fortsätta handla om vad andra gjort dåligt.

Många människor jag möter har en bild av politik som genomsyras av tråkiga politiker som diksuterar tråkiga frågor, ljuger och snackar skit. Det är inte konstigt när den vanligaste bilden av politiker finns just i den här typen av debatter. Jag värnar om demokratin och tycker att den aktiva handlingen att gå och rösta är viktigare än att alla jag möter röstar på det alternativ som ligger mig närmast hjärtat. Därför kommer jag att göra allt jag kan för att förändra den bilden.

Politik bör handla om lösningar. Vad tänker de politiska partierna göra för att Sverige ska bli ett ännu bättre land att leva i? Det vill jag som väljare veta och jag önskar att alla politiska debatter jag deltar i kommer att handla om just det. Lösningar.

Nu ska jag fortsätta med mina julkort!

För ett par år sedan brukade jag vara på lussevaka den här natten. Blossaglögg i kastrullen på spisen som värmdes om och om igen, pepparkakor i överflöd. Någon satt med en gitarr i knät och tävlade mot någon cd-skvisansvarig om att höras mest. Någon annan envisades med att sjunga nubbevisor samtidigt som några andra låg och hånglade under matbordet...

Ikväll sitter jag hemma i soffan bredvid Patrik. Vi dricker lite glögg och tittar på gamla filmer. I morgon är det lucia och den tänker vi fira med en skogspromenad under de få ljusa timmarna under dygnet. Sen måste jag göra julkort och baka lite julgott.

Jag har fyra dagar kvar på jobbet innan ledigheten och det känns otroligt skönt. Dessvärre har jag ett gäng problem att ta itu med under de dagarna. Men det ordnar sig eftersom!

Jag saknar julstämningen. Jag gör vad jag kan för att trolla fram den men jag tror att den på något vis hör ihop med barn. Jag har växt upp i en stor familj med småsyskon, tittat på julkalendern 24 dagar i sträck, smugit mig undan med julklappar och presentpapper... I vår lilla lägenhet har jag barar Patrik att smyga för. Jag jobbar hela dagarna, sjunger för lite julsånger och har inte hunnit se ett enda avsnitt av årets julkalender.
Jag minns mornarna i december. Mamma skramlade med vattenkokare och koppar i köket och frukosten åt vi framför julkalendern. Jag tror att jag får vänta på att julstämningen ska infinna sig igen tills jag själv blir mamma och har barn att smyga för igen. Tills dess för jag nöja mig med lite vinterstämning.

Glad lucia, kära vänner!

Nu ska jag hoppa in i duschen och krypa ner i sängen. Jag är helt slut och har en väldigt fullspäckad vecka framför mig. I morgon väntar ett lunchmöte, ett 2 timmars möte, en träff med min adept och ett långt kvällsmöte med nästa gäng. Kort sagt har jag möte från klockan 12 till klockan 22 och förmiddagen ska ägna åt att förbereda alla möten vilket är en del jobb. Tidig morgon och sen kväll i morgon med andra ord.

Det är mycket nu men det är inte ens två veckor kvar till långledighet! Det är bara att ta djupa andetag och bita ihop. Och hålla tummarna för att ryggen som redan är arg inte ska flippa ur helt och hållet. Jag vill inte ens tänka på vad det skulle innebära...

God natt.

Jag ska köpa en kamera. Enda anledningen till att jag inte gjort det än är att jag inte kan bestämma mig riktigt för hur mycket pengar jag ska lägga på den.

Jag är väldigt sugen på superlyxkameran Nikon D5000...







...men jag vet inte om jag behöver den där ashäftiga displayen egentligen. Jag vill ha en digital systemkamera med bra optik. Sen vet jag inte vad som är mest värt egentligen. En systemkamera som jag kommer att bära med mig alldeles för sällan  (?!) eller en kompakt digitalkamera?

Nej, en systemkamera vill jag ha. Kanske kan komplettera med en lite digital i efterhand.

Idag har jag varit ledig. Hela dagen, hela kvällen och resten av helgen. Det är första helgen på länge som jag faktiskt inte tänker ägna jobbet en tanke. Vi får se hur det går...

Jag och Patrik fick en sovmorgon och sedan åkte vi in till Östermalm och skämde bort oss med varsin helkroppsmassage och 45 minuter i en mysig bastu alldeles för oss själva. Det hela kändes väldigt lyxigt och jag tror att det var precis vad vi behövde!

Det har varit så mycket som snurrat i mitt huvud de senaste dagarna men nu kommer jag inte alls ihåg vad jag velat skriva om...

Jag stod och skrapade bort gammal tejp med en brödkniv på insidan av glasdörren till kansliet.  En massa folk gick förbi och granskade mig och plötsligt stannade en av dem till. Han gick fram till dörren och tecknade åt mig att öppna.
- Behöver du hjälp? frågade han
Jag som var förvirrad tyckte att han såg ut som en byggarbetare och svarade med en motfråga
- Har du lust?
Han klev in och drog upp en fönsterputsarblötare och en liten vass skrapa, drog några drag över glaset och all tejp försvann. Han städar trappuppgångar i huset en gång i veckan och gjorde min dag!

Rätt plats vid rätt tillfälle.

Jag har en fantastisk idé som jag ska förverkliga så snart jag hinner med. Jag hade velat komma igång redan i fredags, men om det ska bli bra krävs det lite tanketid. 1 december skulle vara ett annat bra datum att... berätta mer!

Idag har jag haft möte med Haninge Ungdomsråds Stödföreningen. Vi har precis beslutat oss för att byta inriktning på föreningen och har därför skaffat oss ett nytt namn (Demou), en ny logga och en ny verksamhetsplan. Det är fantastiskt roligt och jag skulle vilja lägga ner mycket mer tid på projekten vi hoppas på att kunna driva. Vi får väl se vad som händer..!

Äventyret i Söderhamn gick bra. Vi höll två bra konferensdagar för 50 ungdomar mellan 13-16 år och jag kan nu stolt säga att vi upplyst 50 ungdomar till om deras rättigheter och Barnkonventionen! De vet numera hur man går tillväga om man har klagomål i skolan, vilka som bestämmer i deras kommun och att det faktiskt är tillåtet att kontakta politiker. Några startade upp en Djurskyddsförening, några andra drog igång ett jätteroligt kultuprojekt och ett tiotal brev skrevs till de styrande i kommunen och minst ett brev kommer förhoppningsvis resultera i ett möte.
Många av eleverna var av typen som många vuxna hade gett upp hoppet på, men ALLA skrev bra omdömen med ord som "kul", "lärorikt", "intressant" i slutet av konferensen och alla har nu förstått att det faktiskt finns vuxna som lyssnar och att de har rätt att bli lyssnade på.

Min rygg är arg på mig, men det är väl som det ska vara. I morgon ska jag ringa och boka massagetid till mig och Patrik vilket jag tror att vi båda två kan behöva. Jag ska också se om jag kan lyckas boka in lite Stefanietid i min kalender. Jag tror att det är något jag måste göra om jag ska överleva fram till jul. Men 18 december går jag på semester och det ska bli så himla skönt. Jag hoppas att jag ska kunna hålla de veckorna tomma även från andra projekt och ägna tid åt sånt jag aldrig hinner med annars. Jag vill baka, rensa skåp, sätta papper i pärmar, rensa garderober, promenera, träffa familjen, umgås med Patrik... Ladda upp inför 2010 helt enkelt!

Märker ni att det här inlägget är mer positivt än de senaste..? Hormonerna är väl på rätt ställe idag!



God natt, mina vänner.