Persontecken & jazz
Esbjön Svenssons Trio, en bortglömd favorit. Spotify.
Solen står högt på himlen och jag har findag idag. Jag sov tills jag vaknade och tror att jag behövde det. Drömmar om vänner och Thailand följde mig till det vakna.
Ikväll kommer bandet över på tv-spelskväll och ölprovning. Även om jag egentligeninte känner mig på humör för det idag så vet jag att det kommer att bli en trevlig kväll.
Jag längtar till vår nya vardag. Patrik börjar snart jobba och för första gången i vårat förhållande ser jag verkligen fram emot det. Vi nöter på varandra, inget konstigt med det, men det ska bli skönt att få längta lite efter honom.
Jag ser fram emot sommaren. Jag jobbar på söder och kommer att ha råd med en afterwork på någon uteservering i närheten lite då och då. Sommaren är min topp när det kommer till vänner och socialt liv. Det är på sommaren jag brukar känna mig mest som mig själv under åren och det är en bra känsla. Kanske borde jag inte vara i Sverige under vintrarna...
Problemet med att lyssna på ljudböcker är att man lyssnar på alldeles för lite musik när man fastnar i dem. Jag är så tacksam för min hörsel och nu påminns jag om det varje dag. Det är givande att jobba med hörselskadade och jag lär mig nya saker varje dag. Även om de flesta jag möter inte reflekterar särskilt mycket över sin hörsel så är Peter en städig påminnelse. Peter är min enda kollega och han är döv på ena örat, bär hörapparat på det andra. Han gör mig frågvis och vi pratar om nackdelarna, och fördelarna, med hans hörselskada dagligen.
Igår innan jag gick ifrån kansliet döpte han mig. Mitt persontecken är detsamma som tecknet för "mamma". Av någon anledning känns det som att ingen som känner mig kommer tycka att det är något konstigt med det.
Jag känner mig hedrad och det är på något sätt väldigt fint att jag har fått ett eget tecken. Mamma blev avundsjuk...
Solen står högt på himlen och jag har findag idag. Jag sov tills jag vaknade och tror att jag behövde det. Drömmar om vänner och Thailand följde mig till det vakna.
Ikväll kommer bandet över på tv-spelskväll och ölprovning. Även om jag egentligeninte känner mig på humör för det idag så vet jag att det kommer att bli en trevlig kväll.
Jag längtar till vår nya vardag. Patrik börjar snart jobba och för första gången i vårat förhållande ser jag verkligen fram emot det. Vi nöter på varandra, inget konstigt med det, men det ska bli skönt att få längta lite efter honom.
Jag ser fram emot sommaren. Jag jobbar på söder och kommer att ha råd med en afterwork på någon uteservering i närheten lite då och då. Sommaren är min topp när det kommer till vänner och socialt liv. Det är på sommaren jag brukar känna mig mest som mig själv under åren och det är en bra känsla. Kanske borde jag inte vara i Sverige under vintrarna...
Problemet med att lyssna på ljudböcker är att man lyssnar på alldeles för lite musik när man fastnar i dem. Jag är så tacksam för min hörsel och nu påminns jag om det varje dag. Det är givande att jobba med hörselskadade och jag lär mig nya saker varje dag. Även om de flesta jag möter inte reflekterar särskilt mycket över sin hörsel så är Peter en städig påminnelse. Peter är min enda kollega och han är döv på ena örat, bär hörapparat på det andra. Han gör mig frågvis och vi pratar om nackdelarna, och fördelarna, med hans hörselskada dagligen.
Igår innan jag gick ifrån kansliet döpte han mig. Mitt persontecken är detsamma som tecknet för "mamma". Av någon anledning känns det som att ingen som känner mig kommer tycka att det är något konstigt med det.
Jag känner mig hedrad och det är på något sätt väldigt fint att jag har fått ett eget tecken. Mamma blev avundsjuk...
Kommentarer
Trackback