Tankar på repeat
Mormorsuret tick-tackar på väggen i lägenheten vid Torsplan. "De kallar oss artister" på tv'n tar bort lite av ensamheten. Men jag är inte ensam. Katten springer kring benen.
Idag var jag och Simon, min 16-åriga bror, på bio. Ice Age 3 såg vi. Filmen visade i 3d vilket helt klart gjorde den värd att se. Innan bion åt vi middag i Kungshallen och gick runt bland hyllorna i Åhléns City. Vi tittade på inredningsprylar, kaffekoppar och whiskyglas. Det blev en härlig lördag.
Patrik är på väg hem. Eller hit. Vi ska sova i mormors bäddsoffa och baka scones till frukost i morgon.
Tankar går på repeat och jag kan ingenting säga.
Myggbett
Jag försökte med allt som gick att göra utan att lämna sängen. Göra kryss med naglarna, måla dem med lite saliv, ha benen över täcket, under täcket, trycka dem mot sängen, se till att de inte nudade någonting alls.
Efter ett tag kom jag att tänka på det här med allergimedicin som jag inte mindes om man kunde använda för att slippa få myggbetten eller till att döva klådan. Jag gick upp och trippade in till badrumsskåpet och började, utan linser med grumliga ögon, att försöka tyda den minimala texten om myggbett. Jodå, i samband med myggbett ska det gå bra att använda tabletterna, men det var otydligt om det gäller innan eller efter bettet.
Jag bestämde mig för att chansa och övergick till att läsa biverkningarna. Dåsighet. Just det, så var det, ja. Man blir trött av tabletterna. Jag som tänkte vara supereffektiv idag... Nej, då skiter vi i dem, tänkte jag och kröp ner i sängen igen.
Två timmar senare somnade jag om och sedan försov jag mig i allafall. Kanske hade det varit lite bättre att vara dåsig nu än att sova bort alla de där viktiga timmarna som ingick i min plan för dagen. Kanske.
Någon som har några andra lösningar som kan hjälpa mig att sova ostört inatt?
Ventildagar
Jag njuter av sommarsvalkan och ser hur värmeutslagen som bott på mina ben i två veckor sakta men säkert börjar att försvinna. Jag säger inte att jag vill att sommaren ska se ut så här, men det är skönt med ett litet avbrott från hettan.
Jag och Patrik bestäde oss för att vi igår kunde unna oss att ägna oss åt en inte-göra-någonting-alls-dag igår. Vi sov länge, flyttade oss in till soffan vid tolv och njöt av att inte göra någonting alls. I ungefär en timme. Sedan började det krypa i kroppen på mig och Patrik blev rastlös och irriterad på tv-spelet som inte gjorde som han ville.
-Vad tänker du på?
-Ingenting. Vad tänker du på?
- Blandat.
- Vad vill du göra?
- Jag vet inte. Vad vill du göra?
- Jag vet inte.
- Vi kanske skulle ta en promenad.
- Nej.
- Nehe?! Vad vill du göra då?
- Jag vet inte säger jag ju!
Tillbaka till att inte göra någonting alls. Men nu på lite sämre humör. Och så där höll vi på tills vi till slut hoppade på cyklarna och åkte till Vendelsö och Mia's Pizza & Kök. Stämningen höll sig kvar genom hela middagen och besöket hos brorsan. Först när vi kom hem och filmen Parfymen började på tv4 älskade i varandra igen.
Ventildagar skulle man kunna kalla sådana dagar. När man har gått omkring lite för länge och haft det lite för bra så behöver man pysa ut lite unket som ligger och gömmer. Det ingår.
Översvämning och solgudar
Igår skrev jag att "Om jag fick bestämma över vädret så skulle jag lägga in en regnig dag lite här och där så att man fick någonting gjort" och i morse öppnade sig himlen och mina planer om sol och bad höll på att gå i stöpet än en gång. Men vi trotsar vädergudarna och cyklar iväg till sjön i några timmar i alla fall.
Men först gör jag ett nytt försök:
Om jag fick bestämma skulle jag låta molnen leka som de vill i morgon förmiddag. På eftermiddagen skulle jag se till att det klarnade upp så att alla människor som ska vara vid Rudan och grilla vid sjutiden slipper rinna bort.
Dansande skurtrasor och tropisk hetta
Nu har dammsugaren och skurtrasorna dansat en sväng genom lägenheten och plötsligt trivs jag igen. Mitt humör påverkas otroligt mycket av miljön jag är i och är det rörigt omkring mig blir jag likadan.
Sommartiden gör mig förvirrad och jag har inte reflketerat över det märkliga i att skura badrum och rensa avloppsrör klockan 01:00. Jag förstår liksom inte att klockan är så mycket mer än det är mörkt. Är det någon som har en bra tidsuppfattning den här årstiden?
Man ska inte klaga på solen men jag njuter verkligen av kvällsvalkan nu. Den här tropiska värmen blir lite för mycket när man inte kan komma undan. Vår lägenhet har sol hela dagen och tempraturen här inne stiger mycket snabbare än värmen avtar. Fönsterna står på vidgavlen men eftersom att det inte går att göra korsdrag så har det ingen effekt. Om jag fick bestämma över vädret så skulle jag lägga in en regnig dag lite här och där så att man fick någonting gjort. Istället för att lägga all solsken samma veckor och låta det regna och snöa och slaska alla andra dagar under året.
Idag var jag hos optikern och fick veta att jag ser dubbelt så dåligt som jag gjorde för ett halvår sedan. Från -2,25 till -4,50. Det är underligt att det har gått så snabbt utför och optikern började gå igenom en hel rad sjukdomar som skulle kunna ligga bakom synbortfallet. Jag har ingen av dem vad jag vet. Förhoppningsvis stannar det av snart så kanske jag slipper att gå från linser till glasögon på heltid.
Nej... Nu är det dags att knyta sig!
Abstrakt
Det är någonting som bråkar i mitt bröst och jag kan inte riktigt komma på vad det är för någonting. En abstrakt känsla som dröjer sig kvar efter nattens drömmar..?
Det droppar in kommentarer till mina inlägg. Det betyder att det faktiskt är några som läser vad jag skriver! Det gör mig glad!
Bokstäver som blir till ord som blir till meningar...
- Stefanie bloggar, sa Patrik.
- Vad skriver hon om då?
- Jag vet inte, jag brukar inte läsa.
- Varför inte då? Hon kanske skriver om dig.
Jag kanske skriver om Patrik. Det är klart att jag gör, jag skriver för att reflektera över saker och ting, för att det är skönt att se tankarna organiserade i bokstäver som blir till ord som blir till meningar. Patrik är en stor del av saker och ting så jag kan inte undvika att nämna honom ibland. Sen försöker jag att hålla honom utanför så mycket det går, men lett par rader får han stå ut med.
Jag bloggar för att jag skriver. Varför jag skriver har jag redan förklarat. Om någon kan ha glädje av att läsa det jag skriver ser jag det som en bonus. Tyvärr bromsar det mig att hela tiden tänka mig för, att respektera andras och då framförallt Patriks integritet. Jag har många gånger varit påväg att starta en anonym blogg för att kunna skriva om allt som rör sig, utan censur, men det har inte blivit så. På något sätt så vill jag tro att jag ska kunna skriva om allt jag vill, att jag inte har några hemligheter, men nu har jag kommit till en situation där det enda jag tänker på är sådant som jag inte bör dela med mig av just nu.
Jag får väl helt enkelt vänta och se hur det artar sig med det där som tar upp all tid i mina tankar. Tills dess får ni ta att den här bloggen kanske inte är särskilt djup eller reflekterande.
Det doftar smultron.
Ofokuserad
Jag är dålig på att tänka tyst.