Konserverat

Himlen är mörk och det är höst nu. Jag har levt söndagsliv vilket jag tror att jag behöver inför den kommande veckan. Attgöra-listan blev lång i alla kategorier och jag försöker att sluta tänka på det eftersom att jag har bestämt mig för att inte bocka av några fler punkter ikväll.

Mannen under trappan är utbytt mot Hitch ikväll. Patrik har inte sett den och Mannen under trappan kan man se på SVT Play senare.

Jordgubbskräm & leverpastejmackor till middag ikväll. Nostalgi.

Kentnostalgi och honungsrostade jordnötter. Rödvin med doft och smak av svarta vinbär. Levande ljus och en känsla av höst.

Emelie kom hit och jag och finast lagade fantastisk mat (som jag glömt att ställa in i kylen...). I morgon är det fest med en touch of pink och nu vill jag sova...

Idag har jag trollat bort kalk från badkaret och kaklet i badrummet. Jag skurade resten också. Sen lagade jag en två-rättersmiddag, mest för att vi inte kunde komma överens om vad vi skulle äta.

Efter vår ovanligt tidiga middag tappade jag upp ett bad till Patrik i det skinande badrummet och så ringde telefonen. Det var min chef som ville berätta för mig att min anställning idag gick över till en tillsvidare tjänst!

Det kändes som en bra nyhet en grå regnig septemberdag som ville påminna om att sommaren är slut...

Jag tycker att homosexuella ska ha samma rätt som hetrosexuella att ingå äktenskap. Jag tycker att man ska ta hand om kyrkorna. Jag tycker inte att kärnfamiljen är det enda rätta och jag tycker att alla människor ska känna sig välkomna i kyrkan.

Det finns de som inte tycker det och jag vill göra vad jag kan för att inte låta dem bestämma. Därför går jag och röstar idag. Gör det du med!

Är lite avundsjuk. Jag vet att min inte ska, men ibland sticker det till...



Men nu ska jag krypa ner i sängen med bredvid han den där fina som jag älskar.

Undrar om man inte borde bli frisk av att äta medicin. Det har inte jag blivit. Jag kanske är överkänslig mot något i medicinen, för jag har verkligen inte mtt bra under de här dagarna.

Jag har ont i bröstkorgen och har haft hjärtklappning idag. Dumma jag borde kanske ringa vårdguiden lite oftare? Ringer i morgon om det inte är bättre då.

Nu ska jag duscha av mig kallsvetten och gå och lägga mig igen...

Man skulle kunna tro att min kropp har vant sig vid morfin efter fyra år med en stelopererad rygg som säger ifrån med jämna mellanrum. Så är tydligen inte fallet. Jag äter en morfinbaserad medicin sen igår eftermiddag och jag börjar tveka på om den verkligen gör mer gott än ont...
Jag går omkring i ett vakum. Jag blir yr och illamående, matt, får hjärtklppaning lite då och då och ikväll insåg jag att jag även fått en av de "mindre vanliga" biverkningarna - humörsvängningar.
Det här är inget jag fått för mig, biverkningarna läste jag först på bussen hem från jobbet idag. På bussen dit blev jag åksjuk vilket aldrig händer mig i vanliga fall.

Golven är klara i Ungdomsvåningen och på kansliet. Det blev så bra som det kunde bli och jag tycker att det redan känns mycket trevligare att vara där. Jag blir jätteinspirerad och ser verkligen fram emot att få göra i ordning lokalerna. Jag önskar bara att jag kan få bli frisk nu. 3 veckor är lång tid att gå runt och vara sjuk. Svininfluensan tog hårt på mig, efter att ha träffat min läkare är jag nu ganska säker på att det var den jag hade.

Jag vill sy gardiner till vardagsrummet. Och göra en lampa. Och slänga tvättmaskinen. Och göra mig av med nattduksbordet och ordna nya lösningar att ersätta det med.



Men först måste jag sova.

Jag lyssnar på vacker musik och försöker hitta ett lugn, försöker slippa de röriga drömmar som följt mig de senaste nätterna. Jag har alldeles för många trådar utkastade just nu. Det är hållbart så länge jag mår bra, håller mig frisk och allt runt omkring mig går enligt planerna. Men jag saknar marginaler. När en pusselbit inte passar in är risken stor att hela pusslet faller.

Dags att krypa ner under täcket, lyssna till trygga andetag och sova ett par timmar.

I morgon ska jag ringa till vårdcentralen och se om de kan hjälpa mig att lugna ner den här läskiga hostan...

Nu är jag hemma efter kvällens workshop. Det gick bra, jag skulle klara att hålla den helt själv nu. Jag kan alla delar och äntligen börjar jag känna mig trygg i problematiseringen och diskussionsbitarna. Vilken känsla det är!


Efter i stort sett alla föreläsningarna jag haft i inom Demokrati Akademin hittills har jag av någon deltagare fått frågan;
- Dansar du?
- Nej, men jag är stelopererad! brukar jag svara lite skämtsamt.


Idag fick jag frågan igen och vi började prata om vikten av kroppspråket och utstrålning när man föreläser.

- Med ditt sätt att röra dig sätter du färg på orden, sa han och jag tycker att det var en vacker komplimang.

Nu har 17 utkast till nya logotypen blivit tre och jag kan inte bestämma mig för om jag är riktigt nöjd med någon av dem eller vilken jag ska använda. Jag måste välja i morgon så att den kan läggas in i layouten av hemsidan som släpps på onsdag. I morgon ska jag fylla den med texter, så jag tror att en bra idé vore att sova på saken.

Hostan dödar mig.

Nu har jag haft bloggen uppe hela kvällen men kan inte fokusera. Tanken var att jag skulle skriva texter till hemsidan, men det går inte heller. Jag förstår inte hur jag kan vara så galet disträ...

Mycket att göra? Jag? Nej, aldrig.

Nu finns det ingen smutstvätt kvar i vår lägenhet. Allt är nytvättat, det luktar nybakt bröd och lakanen är nytvättade. Det borde vara en bra start på en fullbokad vecka...



Nu somnar jag.

Brokeback Mountain på svt igår kväll. Jag blir nära till tårar, sväljer gråten och vänder bort huvudet från Patrik. Jag vet att om jag tittar på honom, om han säger någonting är det kört. Jag sväljer frenetiskt, Patrik smeker mig över armen och jag ligger i hans knä.

- Du är sådär gråtvarm på armen, säger han.

Så jag storgråter. Inte nog med den förbjudna kärleken, inte nog med det sorgliga som händer mot slutet, nu sitter kärleken och berättar att han känner mig bättre än jag själv gör. Jag visste inte att jag blir varm på armen innan jag börjar gråta och på något vis är det som himla fint att han vet det. Jag undrar hur mycket småsaker han vet om mig som jag inte har någon aning om...

Nu har torsdagen gått och det visade sig att jag kunde sitta hemma och jobba idag också. Det var något jag verkligen behövde då jag ännu inte är riktigt frisk än.

I morgonbitti går tåget mot Örebro och tillsammans med Åse ska jag hålla 2 workshops i Demokrati innan det är dags att åka hem igen. Det är Hyresgästföreningen som ska utbildas och jag känner mig pepp. Även denna gång är jag lite rädd för teoridelen av workshopen  så jag tror att jag ska låta Åse hålla den biten första passet. Känner jag mig tryggare i det när jag ser henne göra det så kan jag kanske ta den biten i andra passet, annars är det pang på på tisdag då jag och Robin kommer att hålla workshop hos Ordfront.

Jag skulle ha sovit hos mormor ikväll, men lät hennes granne titta till katten vilket betyder att jag slipper släpa med mig en stor packning till Örebro imorn. Det känns skönt att kunna gå och lägga mig i min egen säng och vänta med att välja kläder till i morgon bitti.

Jag har suttit med Photoshop halva dagen idag och äntligen fått ihop några första utkast till HiSUS nya logga. Nu väntar feedback och så får vi se vad det bli av det sen!

Nu är det fredag...

Martin, Tomas, Martin, Johannes & Patrik






Johannes & giftet...






Johannes, jag & Patrik






Martin






Martin igen...






Jag vet, Martin igen, men han fastnade liksom rätt i kameran den här dagen...






Andra Martin som inte fastnade alls. Men det vore elakt att utelämna honom.






Han den där fina som jag får se naken.






Där är han igen... Och kusinens ben.






Och där var det någon annan som höll i kameran.






Kärlek på något vis.






Den nya basisten som bara känns rätt helt enkelt. Eloise Kerr är helt.

Stressen är min värsta fiende och bästa vän.

Nu har jag skickat jag vet inte hur många mail, diskat, skrivit brev till Haninges alla första gångsväljare, haft 2 möten, dammat överallt, gjort ett arbetsschema för ledarna i Ungdomsvåningen, pratat med golvvårdsföretaget, hört av mig till golvläggaren, gjort upp en plan i huvudet och insett att jag inte kommer att åka in till kansliet förens i morgon eftermiddag. När man är sjuk men somnar efter tre på nätterna behöver man nämligen sova längre än till nio också...

Örebro och Demokratiworkshop på fredag. Det känns så länge sen. Jag skulle behöva sätta mig och hitta tillbaka lite innan jag åker dit. Undrar om jag kommer att hinna det...

Jag har glömt att ringa Nettan idag när rösten är med mig igen och gå igenom planerna för nästa veckas workshops och processande. Det är dumt, för jag vet att hon är upptagen torsdag fredag. Men det är ingen idé att ha ångest över det. Det får lösa sig helt enkelt.

Min hals gör ont igen. Och hostan dödar mig.

Leva lungt. Inte min specialitet...

Idag hade jag lite mer ork och ikväll har jag suttit och lyssnat igenom ett rep. Mina bandmates spelar vacker musik och jag känner mig hemma i det vi gör. Men det är svårt att sitta tyst när de spelar, sången är ingenting jag hanterar än. Jag hoppas att rösten repar sig snart för jag behöver den...

När vi kom hem åt vi chips. Det var länge sen, men varje gång jag lyxar till det inser jag varför jag låtit bli det så länge. Min mage klarar inte flottiga chips. Jag ska inte äta fet mat, för det gör ont. Så enkelt är det.

När jag tröttnat på soffsittandet rensade jag skåpet över kylen som varit överfullt och omöjligt att plocka ut något ur utan att allt har rasat ner på golvet. Jag slängde 2 överfulla kassar mat. Jag förstår bara inte hur det kan rymmas så mycket i det där skåpet. Vi måste bli bättre på att ta vara på torrvarorna, det är hemskt hur mycket vi slänger. Det kanske blir lite lättare att göra nu när skåpet går att öppna igen.

Nu har Patrik duschat klart och jag ska borsta tänderna. I morgon tänkte jag mjukstarta livet igen, men jag har en känsla av att den starten kanske inte blir så mjuk.

Sov gott, världen...

Jag tror att lila blev sommarens färg 2009, det känns liksom rätt...

Jag brukar skriva fina lappar, men den här var nog en av de sötaste jag sett...
(Jag har gömt några siffror i telefonnumret, och en vuxenöversättning av det)

Igår gjorde jag ingenting. Idag känns det i hela kroppen. Jag vill rensa köksskåp, göra lamskärmar och önskar att jag mindes hur man virkar. Men när jag reser mig upp, när jag ställer mig i duschen, när jag hostar, när jag pratar blir jag matt. Jag orkar inte andas när jag lämnar viloläget. Därför blir jag hemma i morgon också.

Vid femtiden klädde jag på mig kläder, kladdade lite täckstift över de grå påsarna under ögonen och tog bussen till ICA. Jag hade med mig min slutkörda dramaten och gick långsamt mellan hyllorna. Det gick bra tills det var dags för att packa upp varorna på bandet. Det gick för snabbt och jag blev yr och fick svårt att andas. Jag fick en hostattack innan jag kunde börja promenera där ifrån. Min plan var att laga mat när jag kom hem, men jag satte mig i soffan och lät Patrik göra jobbet, idag igen.

Jag tror att en provtagning skulle visa på svinet, eller nya influensan om man väljer att uttrycka sig korrekt. Men eftersom att det går åt rätt håll kommer jag förmodligen aldrig att få veta. Som jag skrev på facebook hostar jag i alla fall i armvecket.

Febern de senaste dagarna gör sig ganska tydligt synlig i stavfelen helgens blogginlägg...