God mat och lagom lugg
Klockan är tjugo i två och vi har precis kommit hem från P's föräldrar. En härlig kväll med rödvin, god mat och mysigt sällskap. Det var länge sen sist och det känns som att vi hade mycket att ta igen!
Jag sprang in hos frisören igår när jag var i centrum och slängde i mig sushi. Jag fick en tid i förmiddags som kändes välbehövlig. Det är konstigt vilken otrolig skillnad i självförtroende det kan göra att klippa av sig lite slitna toppar och en lite för lång lugg! Jag hann också springa in på Clas Ohlsson och köpa en massa stearinljus och en termometer för att bevisa att det är för kallt i vår lägenhet. Det gick skit, för idag var det 21 grader. Jag tror att tempraturen brukar vara lägre men oavsett så känns det som att alla element som sitter på väggarna är överflödiga om de aldrig kan bli annat än kalla.
Planen är att träffa pappa imorn, men vi får se hur det blir..!
Kansliet börjar ta form...
Det börjar hända saker på kansliet. Igår kom ett höj- och sänkbart skrivbord till Peter. Idag kom en massa smarta hjälpmedel att ställa på skrivborde. Peter är synskadad och jag är verkligen imonerad av alla smidiga "extraögon" som Peter fått via arbetsförmedlingen. "Wow, de gör alltså bra saker också?" Ja, det gör dem. Men Peter började jobba på kansliet i mars och först idag kom utrustningen han blivit lovad.
Nu ska vi göra oss av med alla fula möbler som står och trängs på konotret och sedan är det dags för en tur till älskade IKEA. Därifrån ska även jag få ett höj- och sänkbart skrivbord, om vi inte löser det på annat sätt.
Nya hyllor eller skåp, lite saker på väggarna, en stor anslagstavla, lite "pausmöbler" och ny stolar så ska ni se att jag kommer att finnas på kansliet lite oftare! Lite medgångar i jobbet, det kan jag behöva...
Patrik är trött, tro det eller ej. Men därför ska jag nog ta tillfället i akt att falla i sömn innan halv elva ikväll!
Sov gott god vänner...!
Nu ska vi göra oss av med alla fula möbler som står och trängs på konotret och sedan är det dags för en tur till älskade IKEA. Därifrån ska även jag få ett höj- och sänkbart skrivbord, om vi inte löser det på annat sätt.
Nya hyllor eller skåp, lite saker på väggarna, en stor anslagstavla, lite "pausmöbler" och ny stolar så ska ni se att jag kommer att finnas på kansliet lite oftare! Lite medgångar i jobbet, det kan jag behöva...
Patrik är trött, tro det eller ej. Men därför ska jag nog ta tillfället i akt att falla i sömn innan halv elva ikväll!
Sov gott god vänner...!
- Behöver du hjälp?
Jag stod och skrapade bort gammal tejp med en brödkniv på insidan av glasdörren till kansliet. En massa folk gick förbi och granskade mig och plötsligt stannade en av dem till. Han gick fram till dörren och tecknade åt mig att öppna.
- Behöver du hjälp? frågade han
Jag som var förvirrad tyckte att han såg ut som en byggarbetare och svarade med en motfråga
- Har du lust?
Han klev in och drog upp en fönsterputsarblötare och en liten vass skrapa, drog några drag över glaset och all tejp försvann. Han städar trappuppgångar i huset en gång i veckan och gjorde min dag!
Rätt plats vid rätt tillfälle.
- Behöver du hjälp? frågade han
Jag som var förvirrad tyckte att han såg ut som en byggarbetare och svarade med en motfråga
- Har du lust?
Han klev in och drog upp en fönsterputsarblötare och en liten vass skrapa, drog några drag över glaset och all tejp försvann. Han städar trappuppgångar i huset en gång i veckan och gjorde min dag!
Rätt plats vid rätt tillfälle.
"Kul", "Lärorikt" och "Intressant"
Jag har en fantastisk idé som jag ska förverkliga så snart jag hinner med. Jag hade velat komma igång redan i fredags, men om det ska bli bra krävs det lite tanketid. 1 december skulle vara ett annat bra datum att... berätta mer!
Idag har jag haft möte med Haninge Ungdomsråds Stödföreningen. Vi har precis beslutat oss för att byta inriktning på föreningen och har därför skaffat oss ett nytt namn (Demou), en ny logga och en ny verksamhetsplan. Det är fantastiskt roligt och jag skulle vilja lägga ner mycket mer tid på projekten vi hoppas på att kunna driva. Vi får väl se vad som händer..!
Äventyret i Söderhamn gick bra. Vi höll två bra konferensdagar för 50 ungdomar mellan 13-16 år och jag kan nu stolt säga att vi upplyst 50 ungdomar till om deras rättigheter och Barnkonventionen! De vet numera hur man går tillväga om man har klagomål i skolan, vilka som bestämmer i deras kommun och att det faktiskt är tillåtet att kontakta politiker. Några startade upp en Djurskyddsförening, några andra drog igång ett jätteroligt kultuprojekt och ett tiotal brev skrevs till de styrande i kommunen och minst ett brev kommer förhoppningsvis resultera i ett möte.
Många av eleverna var av typen som många vuxna hade gett upp hoppet på, men ALLA skrev bra omdömen med ord som "kul", "lärorikt", "intressant" i slutet av konferensen och alla har nu förstått att det faktiskt finns vuxna som lyssnar och att de har rätt att bli lyssnade på.
Min rygg är arg på mig, men det är väl som det ska vara. I morgon ska jag ringa och boka massagetid till mig och Patrik vilket jag tror att vi båda två kan behöva. Jag ska också se om jag kan lyckas boka in lite Stefanietid i min kalender. Jag tror att det är något jag måste göra om jag ska överleva fram till jul. Men 18 december går jag på semester och det ska bli så himla skönt. Jag hoppas att jag ska kunna hålla de veckorna tomma även från andra projekt och ägna tid åt sånt jag aldrig hinner med annars. Jag vill baka, rensa skåp, sätta papper i pärmar, rensa garderober, promenera, träffa familjen, umgås med Patrik... Ladda upp inför 2010 helt enkelt!
Märker ni att det här inlägget är mer positivt än de senaste..? Hormonerna är väl på rätt ställe idag!
God natt, mina vänner.
Idag har jag haft möte med Haninge Ungdomsråds Stödföreningen. Vi har precis beslutat oss för att byta inriktning på föreningen och har därför skaffat oss ett nytt namn (Demou), en ny logga och en ny verksamhetsplan. Det är fantastiskt roligt och jag skulle vilja lägga ner mycket mer tid på projekten vi hoppas på att kunna driva. Vi får väl se vad som händer..!
Äventyret i Söderhamn gick bra. Vi höll två bra konferensdagar för 50 ungdomar mellan 13-16 år och jag kan nu stolt säga att vi upplyst 50 ungdomar till om deras rättigheter och Barnkonventionen! De vet numera hur man går tillväga om man har klagomål i skolan, vilka som bestämmer i deras kommun och att det faktiskt är tillåtet att kontakta politiker. Några startade upp en Djurskyddsförening, några andra drog igång ett jätteroligt kultuprojekt och ett tiotal brev skrevs till de styrande i kommunen och minst ett brev kommer förhoppningsvis resultera i ett möte.
Många av eleverna var av typen som många vuxna hade gett upp hoppet på, men ALLA skrev bra omdömen med ord som "kul", "lärorikt", "intressant" i slutet av konferensen och alla har nu förstått att det faktiskt finns vuxna som lyssnar och att de har rätt att bli lyssnade på.
Min rygg är arg på mig, men det är väl som det ska vara. I morgon ska jag ringa och boka massagetid till mig och Patrik vilket jag tror att vi båda två kan behöva. Jag ska också se om jag kan lyckas boka in lite Stefanietid i min kalender. Jag tror att det är något jag måste göra om jag ska överleva fram till jul. Men 18 december går jag på semester och det ska bli så himla skönt. Jag hoppas att jag ska kunna hålla de veckorna tomma även från andra projekt och ägna tid åt sånt jag aldrig hinner med annars. Jag vill baka, rensa skåp, sätta papper i pärmar, rensa garderober, promenera, träffa familjen, umgås med Patrik... Ladda upp inför 2010 helt enkelt!
Märker ni att det här inlägget är mer positivt än de senaste..? Hormonerna är väl på rätt ställe idag!
God natt, mina vänner.
Teater Barbara - Frossa
Har sett föreställningen Frossa på MR-dagarna vilket var en riktgit bra pjäs för att väcka engagemang i klimatfrågan för de som ännu inte hitta dit!
Jag ogillade dock en lång scen där kvinnliga huvudrollen hulkade och låtsades kräkas både på scen och bakom. Det var ett onödigt långt och obehagligt inslag, i allafall enligt mig som lider av svår emotofobi. Det hade räckt med skrikandet och en kort illustration...
Jag ogillade dock en lång scen där kvinnliga huvudrollen hulkade och låtsades kräkas både på scen och bakom. Det var ett onödigt långt och obehagligt inslag, i allafall enligt mig som lider av svår emotofobi. Det hade räckt med skrikandet och en kort illustration...
Borttappade mammor & papper i virrvarr
Nu har det varit dött i den här bloggen ett tag. Det handlar inte om ovilja utan om tidsbrist.
Från och med i morgon bitti är jag fullbokad från tidig morgon till sen kväll ända fram tills nästa söndag då jag enligt planerna har sovmorgon och ledigt. Det är i princip bara roliga saker på schemat, men jag kommer att vara helt slut den 22 november och förmodligen inte vara vaken många timmar den dagen...
Tänk om psykologen jag gick hos förra året hittade hit. Eller någon kurator jag träffat tidigare i livet. Eller specialisten på stresshantering... Jag hade fått ett stort underkänt i betyg av alla som någon gång har försökt att få mig att inse mina begränsningar, för jag är tydligen långt där ifrån.
Den senaste tidens fulla schema sliter på hälsan och jag känner mig aldrig riktigt frisk.
I två dagar har jag legat däckad i soffan och knappt orka resa mig upp. Jag har ritat "små brokiga" figurer, läst bloggar och tittat på dålig tv.
-Det låter väl bra, tycker ni.
-Nyttigt för dig att inte göra någonting vettigt för en gångs skull.
Ja, kanske det. Men det ser ut som skit här hemma och att sitta i en stökig lägenhet och titta ut på en grå, eller större delen av dygnet en svart, himmel gör mig inte lugn.
Jag har sovit mycket, men drömt desto mer. Jag har gått vilse i kommunhuset och träffat mamma som tappade sitt körkort som jag hittade. Jag ville ge henne det tillbaka men vissta inte vart hon vart hon tog vägen. Jag har sorterat papper som bara blåste omkring i ett ända virrvarr, letat efter föräldrar som tappat bort sina barn, gjort storkok, tappat bort kalendern, blivit blöt om fötterna, varit otrogen trots att jag egentligen inte hade någon lust att vara det, blivit utskälld av "den andre"... Det spelar ingen roll hur mycket man sover när man måste reda ut alla de här problemen innan man vaknar.
Jag har inte grattat min pappa på fars dag trots att det är en vecka sedan nu. Och varken han eller min brorsa har fått någon födelsedagspresent i år. Det är förmodligen fler som har presenter innestående hos mig så det blir att lägga mycket tankekraft på årets julklappar. Och mycket tid på att gengälda alla "Nej, tyvärr men jag kan inte ses nu heller. Vi får ta det snart!".
Det är mycket nu, men det blir lugnare snart. Det blir bättre.
Från och med i morgon bitti är jag fullbokad från tidig morgon till sen kväll ända fram tills nästa söndag då jag enligt planerna har sovmorgon och ledigt. Det är i princip bara roliga saker på schemat, men jag kommer att vara helt slut den 22 november och förmodligen inte vara vaken många timmar den dagen...
Tänk om psykologen jag gick hos förra året hittade hit. Eller någon kurator jag träffat tidigare i livet. Eller specialisten på stresshantering... Jag hade fått ett stort underkänt i betyg av alla som någon gång har försökt att få mig att inse mina begränsningar, för jag är tydligen långt där ifrån.
Den senaste tidens fulla schema sliter på hälsan och jag känner mig aldrig riktigt frisk.
I två dagar har jag legat däckad i soffan och knappt orka resa mig upp. Jag har ritat "små brokiga" figurer, läst bloggar och tittat på dålig tv.
-Det låter väl bra, tycker ni.
-Nyttigt för dig att inte göra någonting vettigt för en gångs skull.
Ja, kanske det. Men det ser ut som skit här hemma och att sitta i en stökig lägenhet och titta ut på en grå, eller större delen av dygnet en svart, himmel gör mig inte lugn.
Jag har sovit mycket, men drömt desto mer. Jag har gått vilse i kommunhuset och träffat mamma som tappade sitt körkort som jag hittade. Jag ville ge henne det tillbaka men vissta inte vart hon vart hon tog vägen. Jag har sorterat papper som bara blåste omkring i ett ända virrvarr, letat efter föräldrar som tappat bort sina barn, gjort storkok, tappat bort kalendern, blivit blöt om fötterna, varit otrogen trots att jag egentligen inte hade någon lust att vara det, blivit utskälld av "den andre"... Det spelar ingen roll hur mycket man sover när man måste reda ut alla de här problemen innan man vaknar.
Jag har inte grattat min pappa på fars dag trots att det är en vecka sedan nu. Och varken han eller min brorsa har fått någon födelsedagspresent i år. Det är förmodligen fler som har presenter innestående hos mig så det blir att lägga mycket tankekraft på årets julklappar. Och mycket tid på att gengälda alla "Nej, tyvärr men jag kan inte ses nu heller. Vi får ta det snart!".
Det är mycket nu, men det blir lugnare snart. Det blir bättre.
Ny färg i håret...
Vill tillbaka in i bloggens värld. Men för att hinna med det måste jag bocka av en he del på att göra listan först. Hoppas på att kunna bocka av någon tredjedel i morgon, det skulle jag behöva för det här håller inte hur länge som helst.
På söndag startar min mördarvecka som kommer att vara rolig på många sätt, men det gäller att jag hunnit med en del innan dess om jag ska kunna njuta av det roliga!
I morse innan jag åkte in till jobbet färgade jag håret. Det är något jag försökt hinna med hur länge som helst, och i morse liksom gick det liksom inte att inte hinna med det mer. Så nu är håret som det ska vilket inte känns tilllräckligt med tanke på att min hy har börjat strejka. Det är inte bra att leva utan vettiga rutiner, med kass dygnsrytm, för lite dagsrytm, för mycket socker, och för långa att göra listor. Så ligger det till.
Jag ser fram emot att skriva inlägg utan att beklaga mig för något lika mycket som jag kan tänka mig att ni ser fram emot att läsa dem. Jag ska se till att lyckas med det inom kort!
Nu kryper jag ner under täcket med min underbara älskade som håller mig över ytan.
Jag älskar honom.
På söndag startar min mördarvecka som kommer att vara rolig på många sätt, men det gäller att jag hunnit med en del innan dess om jag ska kunna njuta av det roliga!
I morse innan jag åkte in till jobbet färgade jag håret. Det är något jag försökt hinna med hur länge som helst, och i morse liksom gick det liksom inte att inte hinna med det mer. Så nu är håret som det ska vilket inte känns tilllräckligt med tanke på att min hy har börjat strejka. Det är inte bra att leva utan vettiga rutiner, med kass dygnsrytm, för lite dagsrytm, för mycket socker, och för långa att göra listor. Så ligger det till.
Jag ser fram emot att skriva inlägg utan att beklaga mig för något lika mycket som jag kan tänka mig att ni ser fram emot att läsa dem. Jag ska se till att lyckas med det inom kort!
Nu kryper jag ner under täcket med min underbara älskade som håller mig över ytan.
Jag älskar honom.