Konserverat

Himlen är svart men världen är vacker i mörkret. Det smutsiga vattentornet gömmer sig i det svarta och horisonten är full med vackra ljusprickar trots att himlen saknar sina stjärnor ikväll.

Livet är underligt och ibland måste man anstränga sig för att njuta av det. Min rygg värker om nätterna och jag känner mig vilse i vardagen. Men våren är här och snart brister knoppar på kvistar och grenar ut i blom. Jag har underbara vänner, en fantastisk familj och ett givande arbete. Jag har en glad rosa kalender och imorgon ska jag tvätta mina kläder rena.

I förrgår var min bror och hans tjej här och lämnade tillbaka min synt. Jag har saknat den och idag försökte vi ta igen lite tid, synten och jag. Jag sjunger ganska fint när jag vill men mina fingrar gör inte som jag säger... Jag ska försöka ändra på det.

Jag har funderat på vem jag skriver den här bloggen för. Mest för mig själv tror jag, men jag blir ju glad när någon läser den. Jag funderar också ständigt över vad jag ska skriva, hur mycket jag ska skriva och hur privat jag får bli.
Jag kan häva ur mig nån rad om mitt förhållande ibland, men jag vill inte hänga ut Patrik.
Jag kan skriva om min hälsa (där går det att få ihop en bok om dagen) men hur roligt är det att läsa om?
Nej, det kommer nog aldrig att bli något tema i den här bloggen. Den kommer nog aldrig heller att ha särskilt många läsare. Kanske är det så det ska vara. En blogg för mig och för den av mina vänner som blir nyfiken på vad som rör sig i mitt huvud...

Man ska akta sig för att ha för höga förväntningar på folk. Det finns ingen som är perfekt och på jorden är det ont om änglar med fläckfria vingar. Men de är änglar ändå.

Mörkret har fallit över staden och jag är ledig. Dagen har varit lugn och haromonisk. Jag väcktes av solen och kramar, åt frukost och gick en promenad med Patrik. Sen fortsatte jag promenaden ensam hem till mamma och stannade där tils det var dags att åka hem och äta middag.
Jag och Patrik träffades på pizzerian, hyrde en film (ja, ipredlagen har lyckats skrämma oss också) och gick hem.
Efter att ha spelat lite xbox och pysslat med annat än stund sitter jag nu och väntar på att Patrik ska bli klar i duschen så att vi kan sätta oss i soffan framför "De ofrivillga", jag hoppas att jag inte har för höga förväntingar på den.
49:- kostade det att hyra filmen i ett dygn. Det blir dyrt att vara hederlig...

Jag bestämde mig för undvika att skriva såna här blogginlägg, texter utan mening, men nu blev det så här ändå.

Hoppas att alla har haft en härlig påskhelg! Det har jag.

Esbjön Svenssons Trio, en bortglömd favorit. Spotify.

Solen står högt på himlen och jag har findag idag. Jag sov tills jag vaknade och tror att jag behövde det. Drömmar om vänner och Thailand följde mig till det vakna.

Ikväll kommer bandet över på tv-spelskväll och ölprovning. Även om jag egentligeninte känner mig på humör för det idag så vet jag att det kommer att bli en trevlig kväll.

Jag längtar till vår nya vardag. Patrik börjar snart jobba och för första gången i vårat förhållande ser jag verkligen fram emot det. Vi nöter på varandra, inget konstigt med det, men det ska bli skönt att få längta lite efter honom.
Jag ser fram emot sommaren. Jag jobbar på söder och kommer att ha råd med en afterwork på någon uteservering i närheten lite då och då. Sommaren är min topp när det kommer till vänner och socialt liv. Det är på sommaren jag brukar känna mig mest som mig själv under åren och det är en bra känsla. Kanske borde jag inte vara i Sverige under vintrarna...



Problemet med att lyssna på ljudböcker är att man lyssnar på alldeles för lite musik när man fastnar i dem. Jag är så tacksam för min hörsel och nu påminns jag om det varje dag. Det är givande att jobba med hörselskadade och jag lär mig nya saker varje dag.  Även om de flesta jag möter inte reflekterar särskilt mycket över sin hörsel så är Peter en städig påminnelse. Peter är min enda kollega och han är döv på ena örat, bär hörapparat på det andra. Han gör mig frågvis och vi pratar om nackdelarna, och fördelarna, med hans hörselskada dagligen.

Igår innan jag gick ifrån kansliet döpte han mig. Mitt persontecken är detsamma som tecknet för "mamma". Av någon anledning känns det som att ingen som känner mig kommer tycka att det är något konstigt med det.
Jag känner mig hedrad och det är på något sätt väldigt fint att jag har fått ett eget tecken. Mamma blev avundsjuk...

Det är vår ute och någon har sopat asfalten ren från vinterrester. Himlen är gråmulen men jag ser att solen skiner över handen. Vår utsikt är underbar men somliga dagar...

Jag sitter här i glasögon och morgonrock och försöker peppa mig själv att få på mig lite linser och kläder så att jag kan röra mig in mot kansliet. Jag ska jobba sent ikväll, så det känns lagligt med en så lång sovmorgon. Jag har i och för sig varit vaken ett bra tag redan, men lugnet i att inte ha bråttom iväg är värt guld.

Någon röker på balkongen och röken smiter sig in hos oss trots att fönsret är stängt. Jag borde tycka illa om det, men lukten påminner mig om mamma. Jag tycker om det. Jag tänker mycket på min mamma och på hur hon har det. Jag saknar henne ofta. Vi ses ju med jämna mellanrum men stunderna vi är ensamma och kan prata om allt vi vill är begränsade. Jag ska bjuda hem henne på middag snart.

Jag är mitt i lyssnandet av Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor", och visst är den bra. Patrik är inne i andra boken "Flickan som lekte med elden" och jag förundrar mig över att han lyckas hålla händelserna för sig själv. Jag lyssnar med stort intresse och slänger ur mig vilda gissningar på vem som har gjort vad och vilka detaljer som kommer att ha betdelse senare i historien. Patrik ler och kniper ihop läpparna.
Jag tycker om boken i sin helhet men när de kommer in på Mikael Blomkvist och Lisbeth Sallanders privatliv, när vi nuddar deras känslor, myser jag till fullo. Jag har väl alltid varit intresserad av människors (verkligas och påhittades) känslor och tankar. Men just nu är jag väl i en period i livet när jag funderar mer än vanligt över hur vi mäniskor fungerar och hur vi hanterar saker och ting.
Åter till det senare.

Nu ska jag dra på mig en kjol och gå ut i våren. Solen kikar fram bakom molnen...