Kan inte prata...
Jag gick upp halv tolv i morse. Då hade jag vaknat och somnat om ett anatal gånger under natten och morgonen. Jag kunde liksom inte andas och så brukar det vara när man är förkyld.
Jag prövade att sjunga igenom några låtar och bestämde mig för att, febern och den onda halsen till trots, genomföra den inplanerade spelningen.
Jag drack lite te, tog en lång uppfriskade dusch, sminkade mig och packade ner ett halvt apotek i väskan innan jag tog bussen till centrum för att handla lite alvedon. Jag har lärt känna tjejen som jobbar där under de senaste dagarna och lovade henne att gå hem och vila efter spelningen.
Vi packade ihop grejen, åkte till Dalarö, riggade och soundcheckade. Vid sju kom gästerna som börjat festen 6 timmar tidigare med lite tipsrundor och båtturer och det märktes kan jag säga. Men en full publik är en tacksam publik och så blev det. Vi blev uppropade på scen, vi körde två låtar och under tredje låten försvann min röst, för första gången. Jag sjöng fjärde låten med en stor halstablett i munnen och en halvtimmes planerad spelning blev till en dryg timmes improvisation. Folk dansade och sjöng med för fulla halsar och varenda människa älskade oss. Jag tror att de hade varit lite mer kritiska om de hade druckit lite mer vatten och lite mindre vin, men det hör inte hit.
Nu sitter jag i allafall hemma i soffan och skriver små medelanden till Patrik. Det gör alldeles för ont att prata. Och jag har bara mig själv att skylla som inte slutade när rösten sa nej första gången.
Men det kan kanske var bra det här för mig, att vara tyst ett par dagar. Att vara tyst är ju annars inte min starkaste sida...
Jag prövade att sjunga igenom några låtar och bestämde mig för att, febern och den onda halsen till trots, genomföra den inplanerade spelningen.
Jag drack lite te, tog en lång uppfriskade dusch, sminkade mig och packade ner ett halvt apotek i väskan innan jag tog bussen till centrum för att handla lite alvedon. Jag har lärt känna tjejen som jobbar där under de senaste dagarna och lovade henne att gå hem och vila efter spelningen.
Vi packade ihop grejen, åkte till Dalarö, riggade och soundcheckade. Vid sju kom gästerna som börjat festen 6 timmar tidigare med lite tipsrundor och båtturer och det märktes kan jag säga. Men en full publik är en tacksam publik och så blev det. Vi blev uppropade på scen, vi körde två låtar och under tredje låten försvann min röst, för första gången. Jag sjöng fjärde låten med en stor halstablett i munnen och en halvtimmes planerad spelning blev till en dryg timmes improvisation. Folk dansade och sjöng med för fulla halsar och varenda människa älskade oss. Jag tror att de hade varit lite mer kritiska om de hade druckit lite mer vatten och lite mindre vin, men det hör inte hit.
Nu sitter jag i allafall hemma i soffan och skriver små medelanden till Patrik. Det gör alldeles för ont att prata. Och jag har bara mig själv att skylla som inte slutade när rösten sa nej första gången.
Men det kan kanske var bra det här för mig, att vara tyst ett par dagar. Att vara tyst är ju annars inte min starkaste sida...
Kommentarer
Trackback