Välbekanta känslor
Det farliga med flexibla arbetstider och säsongsarbete i kombination i ett förhållande är att alla rutiner försvinner.
Patrik jobbar nätter och dagar hipp som happ och jag vet inte vad jag håller på med längre.
De senaste dagarna har jag känt den där bekanta tyngden över bröstet. Det var länge sen jag kände så och därför tog det en stund innan jag kom på vad det är för en känsla.
Stress. Okontrollerad stress. Dålig stress.
Det finns två sätt att hantera det på. Rätt sätt som är att varva ner och ta det lugnt. Tänka positiva tankar. Fel sätt som är att jobba skiten ur sig för att stilla det dåliga samvetet som hör ihop med den okontrollerade stressen.
Idag gjorde jag fel och har jobbat 16 timmar så nu har jag ont i ögon och rygg kommer att känna mig bakis i morgon. Samtidigt vet jag att det hade varit omöjligt för mig att välja rätt sätt idag när tyngden blivit så påtaglig. Då måste jag röja upp lite innan jag kan andas igen.
När jag var fjorton år och satt hos kuratorn i skolan för att jag hade stressrelaterade panikångestattacker tyckte hon att vi skulle skriva upp allt som stressade mig, allt jag hade att göra, för att jag skulle se att det inte var så farligt. Att jag inte hade någon anledning att stressa upp mig. Det fungerade inte, för jag hade väldigt mycket saker att ta tag i just då.
Idag var det på samma sätt. Det var så mycket saker som låg i högarna att jag visste att listan skulle bli för lång.
Skönt däremot är att vi har det fint hemma. Det är ordning och reda, ingen disk på diskbänken, innga smutskläder på golven eller dammråttor under sängen. Jag vet att det är en bidragande orsak till att jag har lyckats hålla ångesten borta så pass länge i alla fall.
Jag undrar om jag kommer att sova bättre inatt...