Natten mot lucia...
För ett par år sedan brukade jag vara på lussevaka den här natten. Blossaglögg i kastrullen på spisen som värmdes om och om igen, pepparkakor i överflöd. Någon satt med en gitarr i knät och tävlade mot någon cd-skvisansvarig om att höras mest. Någon annan envisades med att sjunga nubbevisor samtidigt som några andra låg och hånglade under matbordet...
Ikväll sitter jag hemma i soffan bredvid Patrik. Vi dricker lite glögg och tittar på gamla filmer. I morgon är det lucia och den tänker vi fira med en skogspromenad under de få ljusa timmarna under dygnet. Sen måste jag göra julkort och baka lite julgott.
Jag har fyra dagar kvar på jobbet innan ledigheten och det känns otroligt skönt. Dessvärre har jag ett gäng problem att ta itu med under de dagarna. Men det ordnar sig eftersom!
Jag saknar julstämningen. Jag gör vad jag kan för att trolla fram den men jag tror att den på något vis hör ihop med barn. Jag har växt upp i en stor familj med småsyskon, tittat på julkalendern 24 dagar i sträck, smugit mig undan med julklappar och presentpapper... I vår lilla lägenhet har jag barar Patrik att smyga för. Jag jobbar hela dagarna, sjunger för lite julsånger och har inte hunnit se ett enda avsnitt av årets julkalender.
Jag minns mornarna i december. Mamma skramlade med vattenkokare och koppar i köket och frukosten åt vi framför julkalendern. Jag tror att jag får vänta på att julstämningen ska infinna sig igen tills jag själv blir mamma och har barn att smyga för igen. Tills dess för jag nöja mig med lite vinterstämning.
Glad lucia, kära vänner!
Ikväll sitter jag hemma i soffan bredvid Patrik. Vi dricker lite glögg och tittar på gamla filmer. I morgon är det lucia och den tänker vi fira med en skogspromenad under de få ljusa timmarna under dygnet. Sen måste jag göra julkort och baka lite julgott.
Jag har fyra dagar kvar på jobbet innan ledigheten och det känns otroligt skönt. Dessvärre har jag ett gäng problem att ta itu med under de dagarna. Men det ordnar sig eftersom!
Jag saknar julstämningen. Jag gör vad jag kan för att trolla fram den men jag tror att den på något vis hör ihop med barn. Jag har växt upp i en stor familj med småsyskon, tittat på julkalendern 24 dagar i sträck, smugit mig undan med julklappar och presentpapper... I vår lilla lägenhet har jag barar Patrik att smyga för. Jag jobbar hela dagarna, sjunger för lite julsånger och har inte hunnit se ett enda avsnitt av årets julkalender.
Jag minns mornarna i december. Mamma skramlade med vattenkokare och koppar i köket och frukosten åt vi framför julkalendern. Jag tror att jag får vänta på att julstämningen ska infinna sig igen tills jag själv blir mamma och har barn att smyga för igen. Tills dess för jag nöja mig med lite vinterstämning.
Glad lucia, kära vänner!
Kommentarer
Trackback