Konserverat

Patriks kompis berättade för honom att han hade tänkt att börja blogga för att ha något att göra de lugna timmarna på jobbet. Sen hade han googlat på bloggar och insett att det bara var en massa Blondin-Bellor som höll på med sånt.
- Stefanie bloggar, sa Patrik.
- Vad skriver hon om då?
- Jag vet inte, jag brukar inte läsa.
- Varför inte då? Hon kanske skriver om dig.

Jag kanske skriver om Patrik. Det är klart att jag gör, jag skriver för att reflektera över saker och ting, för att det är skönt att se tankarna organiserade i bokstäver som blir till ord som blir till meningar. Patrik är en stor del av saker och ting så jag kan inte undvika att nämna honom ibland. Sen försöker jag att hålla honom utanför så mycket det går, men lett par rader får han stå ut med.

Jag bloggar för att jag skriver. Varför jag skriver har jag redan förklarat. Om någon kan ha glädje av att läsa det jag skriver ser jag det som en bonus. Tyvärr bromsar det mig att hela tiden tänka mig för, att  respektera andras och då framförallt Patriks integritet. Jag har många gånger varit påväg att starta en anonym blogg för att kunna skriva om allt som rör sig, utan censur, men det har inte blivit så. På något sätt så vill jag tro att jag ska kunna skriva om allt jag vill, att jag inte har några hemligheter, men nu har jag kommit till en situation där det enda jag tänker på är sådant som jag inte bör dela med mig av just nu.
 
Jag får väl helt enkelt vänta och se hur det artar sig med det där som tar upp all tid i mina tankar. Tills dess får ni ta att den här bloggen kanske inte är särskilt djup eller reflekterande.



Det doftar smultron.