Konserverat

Brokeback Mountain på svt igår kväll. Jag blir nära till tårar, sväljer gråten och vänder bort huvudet från Patrik. Jag vet att om jag tittar på honom, om han säger någonting är det kört. Jag sväljer frenetiskt, Patrik smeker mig över armen och jag ligger i hans knä.

- Du är sådär gråtvarm på armen, säger han.

Så jag storgråter. Inte nog med den förbjudna kärleken, inte nog med det sorgliga som händer mot slutet, nu sitter kärleken och berättar att han känner mig bättre än jag själv gör. Jag visste inte att jag blir varm på armen innan jag börjar gråta och på något vis är det som himla fint att han vet det. Jag undrar hur mycket småsaker han vet om mig som jag inte har någon aning om...