Varningstecken
Jag har börjat bita sönder mina käkar igen. Jag biter ihop utan att tänka på det och sen får jag ont. Det är ett varningstecken som jag lärt mig måste tas på allvar. Rensning i kaoset och djupa andetag.
Det börjar rulla igång nu, och det får mig att tänka på hur snabbt tiden går. Det är redan februari vilket betyder att det snart är mars och sen kommer våren. Men februari kommer att bli en känslomässig berg- och dalbana med födelsedagar, bröllop och begravning. Bland annat.
Det är helg nu och i morgon ska vi försöka ta oss förbi Patriks farmor och farfar. Det var så länge sen nu och det känns som en trevlig syssla en lördagseftermiddag. Jag hoppas att vädret är fint så promenaden dit blir skön!
På kvällen åker vi förmodligen in till debaser slussen och kollar på Korova Station när det spelar. Gitarristen i bandet har spelat in våra skivor och de brukar spruta energi på scen och är absolut värda hundringen man får betala i entrén.
Nu ropar sängen på mig och jag tror att det börjar bli dags att krypa ner under täcket...