Min kropp ogillar mig och jag verkar smitta av mig på mina nära och kära


En av mina bästa vänner ringde mig idag för att kolla läget inför helgen. Hon undrade hur det var med mig och sedan följde en berättelse om min senaste vecka som bara blev sjukare och sjukare...




- Jag är helt slut.

- Är det mycket jobb nu?

- Jo, men det hade väl inte varit så jobbigt om det inte var för allt annat. En släkting till mig blev påkörd i helgen och klarade sig inte. Så det har varit ledset. Pappa och farmor är jätteledsna. Eller alla är väl jätteledsna. Så den här veckan har inte mitt fokus legat på jobbet...
Och som om det inte vore nog så pratade jag med mamma idag som berättade för mig att hon hade kört min bror till Sös. Han hade varit på vårdcentralen efter att ha fått synbortfall och yrsel. De visste inte om det var en tia eller en propp bakom ögat. Och jag fick inte veta mer än så utan har gått och varit orolig hela dagen... Men det visade sig att det var en propp bakom ögat, och han sa att de sagt att han är en av de yngsta som fått det och var helt chockade över resultatet. Men han fick åka hem och ska tillbaka för mer utredningar.

- Hur är det med Patrik då? Med hans bråck?

- Han ska på undersökning inför operation i februari, så det är väl dags snart. Och jag var hos doktorn med min handled för någon vecka sen. Han kollade på den och sa att det nog var ett gangleon som man kan operera men att han trodde att det kanske var någonting med blodkärlet. Och att man i sånt fall inte gör något åt det utan går runt och har ont resten av livet. Så igår var jag och röntgade och det visade sig att det nog var ett gangleon i allafall. Så nu ska jag tillbaka till husläkaren som får remittera mig till en handkirurg. Det är en vanlig operation, inget konstigt, men en operation är det ju i allafall...
Och imorn ska jag tillbaka till kiropraktorn, jag var där i måndags och fick en behandling som avslutades med att han fäste en tejp över axeln och nacken som jag har haft sedan dess. Den ska tydligen fungera lite som muskelstimulerande. Han tyckte att jag skulle ta kontakt med försäkringsbolaget och försäkringskassan och be om en utredning. Förmodligen skulle jag klassas som 4-5% handikappad vilket skulle ge mig en massa rättigheter som jag inte har idag. Så det ska jag väl ta tag i också...





Det var så konstigt att rabbla allt sådär på en gång. Någonstans förstår jag nu varför jag känner mig så slut... Det har varit en jobbig vecka, psykiskt och fysiskt.

Jag skulle vilja beställa en bättre nästa vecka, kan någon ordna det?



Kommentarer
Postat av: Tina

Inte smittar du, gumman. Nu kommer allting att vända och bara bli bättre och bättre. "Som man tänker, så blir det."



Kram Mamma


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback